Gårdagens goda nyheter har ett helt gäng i släptåg:
Först gick jag ut utan behå, tog bara på mig kjol och blus, för jag var nyfiken på posten (och jo, världens finaste kort låg i brevlådan). Sa till min spegelbild i hallen: Vilka långa bröst. Men den goda nyheten var att jag inte träffade några grannar utan behå!
Sen får jag säga att jag blev väldigt snygg efter lite trolleri. Min favoritblus, röd med bakknyt och empireskärning från Debenhams fast ebay, röd kjol med halvsmå vita blommor, också ebay, och till det stans vitaste ben och högklackade röda skinnskor för en hundring, även de på ebay, och de hade till och med lappen kvar. Jag har inget emot begagnade kläder, men om skor är för använda så tycker jag det är lite läskigt. Men mina röda från Clarks (ja, det betyder riktigt bra läder) är oingångna. Men sköna! Jag blingade mig i en blandning av favoritsmycken, hälften gåvor från Mikael, hälften gåvor från mig själv.
Så skulle vi till Pelikan, som jag skrev om i ett annat inlägg. Man kunde inte svänga varken höger eller vänster in på den gatan, han provade från bägge hållen, och släppte av mig vid övergångsstället. (Nu kommer det snart!) Jag gick lite långsamt, jag kan ju det om jag tänker efter, och sen såg jag Mikael komma gåendes. Jag blir alldeles glad när jag ser honom, i de där svarta finbyxorna som sitter så smäckert över hans gluteus maximus eller vad det heter. Den man sitter på. När Mikael kom berättade han en av dagens många goda nyheter: Han hade scannat Götgatan efter mig men inte direkt sett mig, men en "brunhårig tjej i rött med snygga skor". Nu.kommer.det. Och när han såg att det var jag, så såg han att det var andra som tittade också! Fattar ni vad det betyder!
Så det är så fantastiskt välgörande för själen, både att se mig själv i tingeltangel och högklackat. Jag blir alldeles glad att det går att förvandla detta soffmonster till nån som vänder huvuden på Söder. Det är så stort.
Sen inne på restaurangen var jag uppfylld av detta med att jag var fin. Kunde inte låta bli att fråga Är jag jättesnygg? He obliged.
Jag är så glad att våra händer sitter ihop. Såvida Mikael inte bär massa kassar från bilen så håller vi alltid varandra i handen. Jag tycker vi ska fortsätta med det tills vi dör. Man är aldrig för gammal för kärleksbevisningar. Och man är aldrig för ung för att behöva hålla nån i handen när man är ovan vid trappor och högklackat :)
Sen efter middagen åkte vi till utsiktsplatsen vid Ersta sjukhus.
Vi såg och till och med hörde när folk åkte vuxenkarusellerna på Gröna lund. Makalöst vacker utsikt, underbart ljum kväll. Och hemmagjord italiensk glass. Jag tog choklad, blåbär och jordgubb. Det var en hel måltid, och räckte ända till Globen.
Sen kommer jag inte ihåg mer. Förutom att jag nån gång efter tolv kom ihåg en prinsessbakelse i kylen!
Dessutom fick jag en somrig bukett av Mikael, plus en manikyr/pedikyr, plus den kloka boken. Sen hade han letat efter böcker jag önskat mig från biblioteket, hade kollat upp var man bäst kunde köpa buskar (hade önskat mig en syren eller en pion, eller kanske bara nån vad som helst i en kruka). Alla de där förslagen var bara förslag, men han hade försökt genomföra vartenda ett!
Och trots att dagen var så fantastisk, med middag, presenter, kort, mess, mail och massa fina meddelanden på facebook, så var det bästa ögonblicket när Mikael la handen om min midja. Det är vad jag alltid velat ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar