Överoptimistisk

Varenda gång jag får en skraplott (det händer med jämna mellanrum för jag svarar på frågor åt en myndighet som belönar mig med en lott. Och den vknner man ju ibland en ny lott på, osv) så tror jag helt ärligt att vi kommer att vinna en miljon. Jag vet ju att risken är liten men jag tror det ändå.

Så det hör med migränsprutan och min nya sömnmedicin har ju varit lite jobbigt att hantera, eftersom jag på fullt allvar tror att de kommer att hjälpa "som en miljon".

Särskilt som jag fick migrän av sprutan men dagen efter var så totalt smärtfri som jag inte varit på evigheter! Och särskilt som det sammanföll med att jag blev så trött av den nya sömnmedicinen att ögonen gick igen och jag fick lägga bort plattan ca 2h före vanlig tid. Och dagen efter sov jag 12h. Så då tror jag att pillret ska knocka mig i framtiden och med 12h sömn kommer jag att få ett nytt, dessutom migränfritt liv. Med en miljon i fickpengar.

Men idag kom verklighegen ifatt mig. Jag har haft ont i huvudet varje dag sen den migränfria dagen. Det känns vid första analys precis som migrän, dvs det gör ont att röra huvudet, ögonen måste titta rakt fram, ljud och ljus är jobbiga, det är en bultande smärta. Men inte fullt lika vass som migränsmärtan. Och för säkerhets skull tog jag en triptan härom dagen och den hjälpte inte. Så detta är inte migrän. Sprutan hjälper, men det är inte migrän jag har. Jag har också haft mycket ont i bakhuvudet, på två punkter där typ skallen slutar. Jag har smärta från det stället så ofta att jag har en symbol för det i min hälsodagbok. Migrän kommer i mitt fall från pannan. Jag vet att man får ont i huvudet och i nacken när man har hjärnhinneinflammation. ME är ju förmodligen en låggradig inflammation i hjärnan och ryggraden. Det finns också teorier om att ryggmärgsvätskan inte kan färdas som den ska pga hinder i nacken vilket ökar trycket i hjärnan. Min naprapat trodde att jag kunde ha haft nåt i nacken när jag började gå hos henne. Jag har ju nån kalcifiering i axeln, artros i tummen, och kan mycket väl tänka mig diskinstabilitet i nacken med tanke på min familjs sjukdomshistoria. Och då kan huvudvärken vara ME. Kan bero på flera saker, men inte migrän. Jag vill svära!!!

Jag vet att det är svårt att få mediciner att gå över blodhjärnbarriären. Jag äter omega 3 för att det är en av få saker som är antiinflammatoriskt och går in i hjärnan. Mediciner brukar annars vara för stora, som jag förstår det, för att komma in i hjärnan. Detta för att det inte heller ska kunna komma in dåliga saker i hjärnan. Så jag vet inte vad det finns för möjligheter att göra nåt åt en låggradig inflammation i hjärnan som är vad jag tror ger mig huvudvärk. I kombination kanske med nåt i nacken som hindrar vätskan och ökar trycket. Man kan tappa folk på ryggmärgsvätska, men det baseras ju på att man får en sån diagnos först och lycka till med det. Och om det är nåt fel i nacken ska man få nån att hitta det och operera. Allt baserat på smala forskningsteorier och inte någon allmänt vedertagen sjukdomskunskap.

Ett par gånger de här dagarna har det plötsligt känts som om nån sticker ett metallrör in i huvudet från sidan. Smärtan varar inte ens en sekund. Och är aldrig bakom ögat, det är visst annars en annan huvudvärk om det sitter bakom ögat.

Jag vet inte om min neurolog tror på ME, men jag hoppas att jag kan få komma tillbaka om en månad och berätta hur det har gått. Och kanske se om han har några tankar fast det inte var migrän. Tycker dessutom att huvudvärken nu är svårare att hantera än den brukar vara. Men det är som det där kända experimentet på en fabrik i Boston där de kom fram till att man inte bara kan observera, för själva observerandet förändrar folks beteende. Jag vet inte hur huvudvärken är nu, när jag observerar den, jämfört med i andra fall, när jag inte observerar den. Jag brukar inte skriva upp vilken siffra på smärtskalan den är. Och hur mycket värre smärtan blir av besvikelsen över att det inte är migrän och alltså inte har någon bot.

Och för den delen så däckades jag inte av den nya sömnmedicinen härom natten, utan kände som vanligt rädsla när jag inte blev trött, och fick lägga mig med tvång efter fyra timmar. Sådär pigg som jag blev en gång att jag orkade laga middag och slänga sopor på samma dag har jag inte varit varken förr eller senare. Är precis på samma ställe som alltid, att jag inte riktigt orkar bli duschad. Och absolut inte slänga soporna. Inte ens en gång i veckan.

Och armen blir bara värre. Kan inte ta av mig behån. Men när armen är rakt ner gör det inte ont, så jag kan t ex bära min tallrik med den handen, men inte med andra, för där är tummen ond. Och armen med tummen kan jag ju vrida bakåt och uppåt som jag vill. Ska på MR för armen om en månad. Fick tid 07.45 så det måste jag byta och jag avskyr det, för jag vet hur de kanske tänker, att jag är lat, bortskämd eller bara borde vända tillbaka på dygnet.

Så ironiskt. Nu bultar det i huvudet. Jag har aldrig önskat mig migrän förr.