Idag tog jag Aimovig, spruta mot migrän. Den kostade 4 500:- så det är mina dyraste droppar någonsin. Som nån fin champagne allra minst, det var ju bara en tesked vätska eller så.
Givetvis är jag supernervös. Att ta sprutan var lättare än jag trodde, men jag var lite stirrig att jag skulle göra fel och behöva köpa en till, och behöva säga till läkaren att jag inte kunde följa instruktioner, men det gick bra. Sprutan ser ut som en insulinpenna och nålen var tunn som ett hårstrå och väldigt dold i pennan. Man behövde inte heller sticka sig med sprutan utan bara hålla sprutan på magen och trycka på en knapp, typ som en äggpickare. Det skulle bli gult i fönstret där vätskan var, jag tänkte hur ska jag se det, men det var jättetydligt, så alla små delmoment som jag oroade mig för skulle gå åt skogen med min ME-hjärna gick jättebra. Mikael var som vanligt min backup-hjärna, vi gick igenom instruktionsbladet, sen provade jag med hans insulinpenna med lock på, så jag kom på att om jag inte höll den på ett visst sätt skulle jag inte få kraft i den dåliga tummen att trycka på knappen eller se det gula i fönstret. Så då ändrade jag vissa saker, upprepade för mig själv tryck mot magen, tryck på knappen, klick, släpp knappen, gult i fönstret, ett klick till, vänta för säkerhets skull, lyft bort pennan. Sen skulle man förbereda sig med sprittorkning på magen och den luktade exakt som nåt annat men jag hann inte komma på vad det var. Det gick i alla fall hur bra som helst, är glad för det.
Nu hoppas jag bara att det hjälper. Känner efter hela tiden, nu har jag inte ont i huvudet, nu har jag ont. Är det borta, är det kvar, aaaargh! Mikael påstår att neurologen sa att om jag inte har känt nåt på en vecka så hjälpte det inte. Det kommer inte jag ihåg, men det är ju därför jag inte betror mig själv med informationsinsamling. Jag hoppas att jag vaknar imorgon bitti och inte har ont i huvudet.
Tyckte det var mycket bra service av min mottagning. För en vecka sen fick jag botox och nu har jag redan fått en tid för detta och tagit sprutan. Har läst om en person som fick besked i januari att hon skulle få men inte har fått den än. Jag uppskattar verkligen att det gick så fort, för jag är så nervös och hoppfull att jag känner hur det tar massa energi. Dessutom är jag helt labil pga att jag fortfarande vaknar på nätterna och hostar. Så dålig sömn gör att jag gråter för ingenting. Ska ta lite mer hostmedicin än jag brukar och hoppas på många timmar i sträck i natt. Men jag vill inte få sån där gallgångskramp heller. Tänk om man hade facit.
Fick ett mail idag från en okänd person som frågade en delvis medicinsk fråga för att jag verkade kunnig. Och jag gav inga medicinska råd, trust me! Men jag svarade på en fråga som vederbörande misstänkte men ville dubbelkolla. Det kändes fint att kunna hjälpa. Viktigt också att få känna sig värdefull för någon annan när jag har en dag när jag gråter tre gånger före middagen.
Ni får gärna hålla tummarna för mig och min spruta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar