Min man var på Hemköp och såg en kvinna i kassan som han kände igen från kyrkan, hon hade en dramaten och han frågade om hon ville ha skjuts hem och hon tackade ja. Det visade sig att hon bodde i Nynäshamn. En timme senare kom han hem från Hemköp, som ligger 3 min bort med bil.
Det är min man. Man vet att om det står nån med punka på gatan eller ifall en dam behöver skjuts hem så erbjuder sig min man.
Han är jättedålig på att hålla tiden, den grillade kycklingen var inte bara död utan kall, men vem bryr sig när han gör sånt här. Jag visste ändå inte vilken tid han skulle vara hemma, så det var inte så att jag väntade på honom. Det lät som ett orsaksförhållande att han inte kan hålla tiden. Jag menar bara att alla människor har både brister och företräden, och på det stora hela är min man värd sin vikt i guld. Jag vet inte hur många tack-lappar vi har hemma, tack för att du hjälpte till att kolla in i grannens hus imorse när hon trodde hon lämnat plattan på, såna tack-kort. Och det var inte grannen utan nån längre bort. Men typ så. Eller den där vintern för några år sen när det snöade så vansinnigt, då körde Mikael omkring med en snöplog för han har körkort för hjullastare och firman hann ju inte med allt så den stod oanvänd medan folk inte kom ut från sina lägenheter och inte fick ut bilen till jobbet. Han höll på i flera dagar. Jag ville skrika till hela området att min man inte är anställd och inte ombedd och inte betald, han är bara snäll!
Jag ska faktiskt köpa honom en superhjältescape!
Sedan jag var liten ville jag ha två saker hos min man, intelligent och snäll. Guess what!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar