Lite sen som vanligt

Mikael sa Grattis idag till mig på Internationella kvinnodagen. Den heter ju faktiskt inte arga feministdagen, så jag tycker ett grattis är på sin plats. Jag är glad att vara kvinna. Har alltid känt mig hemma i kvinnligheten, men utan att känna att den hindrar mig. Förutom lite i Schweiz, för där är de både avoga mot unga, utlänningar och kvinnor på arbetsplatsen. Och sen att jag inte fattade vad nån sa första månaden gjorde väl inte att jag framstod som en intellektuell stjärna precis. Det gick absolut inte att föreslå nåt, det var inte på sin plats. Men å andra sidan så visslade män efter en på gatan, fast inte på ett läskigt, nu tar jag dig vare sig du vill eller inte-sätt, utan bara vad fin du är!-sätt. När jag kom hem märkte jag att ingen tittade på mig, trodde jag gick med toapapper i byxorna, tills jag kom på att svenskar inte gör sånt. Schweizarna var hierarkiska och möjligtvis lite misogynistiska också, men jag trivdes ändå. Det var mycket som övervägde.

Jag inser förstås att det vi nu tar för givet är blod, svett och tårar från många generationer kvinnor, där Mary Wollstonecraft är den första jag känner till särskilt väl. Jag vet inte om vi idag har det så mycket bättre, som kvinnor, än kvinnor på 50- och 60-talet, som inte var helt låsta till spisen, men heller inte stod med 50% av familjens förvärvsarbete och oftast 100% av allt tyst ansvar, emotionellt arbete osv. Som presenter till när barnen ska gå på kalas, samtal om en fågel som dött, tandläkartider, gympakläder osv. Jag vet inte om kvinnor fått så mycket mer frihet, men i alla fall mer ansvar. Och som nån sa, om feminismen handlar om att 50% av folk i bolagsstämmorna ska vara kvinnor, ska vi inte hellre inrikta oss på den sortens reformer som faktiskt berör kvinnor i allmänhet och inte den lilla överklass som är styrelsemedlemmar. Ska det vara lika så ska det finnas lika många med dyslexi, lika många med glasögon, lika många vegetarianer. Jag tror inte på kvotering. Inte på nåt plan, kön, hudfärg, religion, inget. Jag vill inte vara gift med Mikael för att han inte längre fick vara gift med sitt ex utan för att han valde mig. Jag vill också bli "vald" i alla mina roller, inte anvisad.

Och jag vill väldigt gärna att det ska bli helt oacceptabelt att ens ge kvinnor oönskade sexuella komplimanger. Medan man flirtar, i ett samspel, självklart, men inte att det kommer in en man med fru och barn på bussen och säger snygga pattar. Nolltolerans. Svårt, för då är det ju så synd om de stackars männen som inte ens får ta en kvinna på baken utan att bli anklagade. Men nej, man ska inte ta en kvinna på baken utan att ha fått signaler om att det är ok. Det kallas samspel. Det andra kallas maktutövning, sexualisering, oskick!

Men nu kom jag bort från ämnet, eller till ett hörn av ämnet jag inte hade tänkt att komma till. Det är underbart att vara kvinna och jag firar det! Men kampen för bättre villkor för kvinnor är långt ifrån över, inte ens här i :-)Sverige. Men jag vill ändå säga att jag är glad att vara kvinna. Inte för att det är dåligt att vara man, men att jag gillar den jag är och kvinna är en av sakerna jag är.

Jag ser också fram emot att bli en cool gammal tant som är sig själv ända in i kaklet :-)

)