Igår var jag lite mindre trött än jag brukar vara och det var underbart. Har en sån dag kanske vårt tredje år. Jag var fortfarande sjukligt trött och orkade göra nåt alls bara för att jag inte gjorde mer med maten än stoppade en frysmiddag i mikron. Men jag orkade ta foton och sätta in några säljannonser. Som jag velat göra i åratal, men det är alltid nåt jag måste hämta mig ifrån eller vila mig inför.
Så jag blev visst lite stursk igår. Idag bestämde jag mig nämligen för att gå upp ur sängen en hel timme tidigare än vanligt och göra middag. Falukorv i ugn med oerhört många genvägar. Men jag kände mot slutet av matlagningen, mitt i när jag skar en lök, att nu tog energin slut. Och jag minns knappt att jag gjorde nåt mer än skala potatis och skära lök och spruta på ketchup och sånt. Men jag fick in den i ugnen och la mig på soffan. Fast då orkade jag inte gå upp igen när klockan ringde. Det är väl ett ME-problem, att man inte orkar ta ut maten ur ugnen och ligger där och hoppas att det inte blir bränt. Efter fem minuter till tvingade jag upp mig och då var osten blek, så jag satte mig på stolen. Hade aldrig kommit ur soffan en gång till. Och sen kom Mikael hem. Jag tror att det som räddade mig var att ugnen var på 175° och inte 225°. Jag brukar ju alltid köra fullt ös men nu tänkte jag vara tålmodig. 47 år och vet inte hur varm ugnen ska vara för falukorv. Men det är ok.
När jag var 18 år så skulle jag minsann inte vara en kvinna som väntade med middagen när mannen kom hem från jobbet. Jag ville gärna ha flera barn och vara hemma med dem mycket, men jag tyckte på nåt vis att det var ojämlikt att göra saker i hemmet för min man. Men nu är det en dröm att kunna ha middagen färdig när Mikael kommer hem. Jag längtar efter det mycket mer än jag längtar efter att jobba. Att göra saker för min man är ett uttryck för kärlek, att jobba kan vara självuppfyllande och roligt men är inget i jämförelse med kärlek.
Fast missförstå mig rätt, om jag kunde jobba skulle jag göra det. (Om jag kunde duscha skulle jag göra det också, tro mig!) Jag har inte hittat på en sjukdom för att jag vill bli försörjd av Fk resten av mitt liv. Och jo, det var det nån på Twitter som sa igår att ME är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar