Jag drömde att pappa, Ellen och jag åkte i en röd skruttig bil från Europa mot Sverige, på en rastplats i Frankrike var det ett gäng med tjuvar, en grupp om ca 5o Pers, som först tog bilen och sen kidnappade Ellen. Jag gick runt och försökte övertala folk om att låta oss få tillbaka bilen -- på franska -- och sen tog jag till hemska metoder som spott, elaka kommentarer -- på franska -- och till och med att skada de inblandade. Men eftersom jag inte är ond på riktigt kunde jag inte bara slå in nåns skalle med ett basebollträ och mina för snälla metoder funkade inte. Det kändes som om detta höll på i två timmar, och även drömmen och den förbenade franskan och intensiva försök att få tilbaka vår bil kändes som om det höll på i två timmar. Jag vaknade till slut helt och fullkomligt färdig. Fast inte förrän jag hade fått loss Ellen från det välklädda gänget flickor som de kidnappade för att stjäla.
Jag vet ju mycket väl att drömmar inte är riktiga. Men jag blir så frustrerad och ledsen när jag drömmer megajobbiga drömmar. Kan jag inte få drömma att Mikael och jag badar i tropiska vatten med solvisir? Jag blir så förstörd av sånt här mentalt arbete. Och ledsen. De får ju inte ta "ma fille". Vous ne pouvez pas prendre votre fille! Vous êtes bêtes!
Nu är jag i alla fall vaken och försöker rensa hela hjärnan från det där jobbiga. Har tagit nya smådoser sömnpiller och hoppas på att få några timmar till. Utan slavarbete på utrikiska, gärna. Tänk dig själv om din systers frihet hänger på din övertalningsförmåga på franska.
Så njut av din frihet, Ellen. Inatt var den dyrköpt! <3
4 kommentarer:
De skulle bara våga försöka kidnappa mig, det skulle vara värst för dem! Innan dagen var slut skulle de bönfalla dig om att ta tillbaka det gamla stycket! /e
Merci boucoup! Mais tu n'es pas une vielle truc!
Men visst är det frustrerande att alltid drömma jobbiga drömmar! Det måste finnas nån mening med det. Annars skulle man ju drömma härliga, glada, strandnära, lättklädda bokdrömmar.
Pappa hade en period när han varje natt drömde att han bar sten i ett stenbrott. När han vaknade satte han sig med möda upp på sängkanten och var alldeles slut efter all stenbärning.
Jag drömmer ofta att jag inte hittar hem. Har gjort sen jag var barn, gör det fortfarande. Har det med mitt obefintliga lokalsinne att göra?
Ska vi bestämma oss tillsammans för att vi alla nu natten till söndag drömmer en hawaiidröm?
modren
Ja! Det blir som i reklamen där alla har blivit bjudna till semesterort: Vad gör ni här? Vad gör NI här?!
Skicka en kommentar