Vaknade för tidigt av nattsvett och blött, kallt täcke, men var så trött att jag inte orkade gå upp ur sängen och ta mer sömnpiller på drygt tre timmar. Nu har jag drabbats av sömnbristdepression och gråter för att jag inte har lyckats somna om än, efter ytterligare ett par timmar.
Den här sömnen. Det är så svårt. Att vara så beroende av nåt man inte kan styra är görjobbigt och tär på det redan risiga psyket.
Jag kanske måste gå upp och ta en ruta choklad för att bryta känslan och trösta mig.
Fast jag orkar inte gå upp så då försöker jag somna om igen. Snälla Gud, en liten djupsömn.
