Vill resa!!!

Tycker jag får så många bra reseerbjudanden nu och i januari. Är så förfärligt sugen på att resa.

Är också förfärligt trött på att jag inte kan. Idag var en riktigt usel dag, och dessutom är jag inte sömnig än. Kl 02. Trött, o ja, men inte sömnig. Jag har inte ätit d-vitamin på ett tag och det är det enda som är annorlunda, så jag tror att de hjälper. Jag har några på väg i posten. Vad jag längtar efter dem! Hälsokost brukar inte funka på mig, om man nu kan dra nåt så brett över en kam, men av allt jag har provat har inget gjort nån som helst nytta, förutom d-vitamin i högdos. Jag somnar tidigare och är gladare. Att som igår ligga vaken sex timmar och sen bara sova från 6-nåt till 13-nåt, är så fel!! Förutom att det var tre timmar mindre än min miniminivå för att jag ska orka både klä på mig, äta, hämta posten och borsta tänderna. Sen är det också så enormt deppigt att ligga och längta efter sömn men inte få nån. Man är som den enda överlevande efter en atombomb.Och vi talar inte om en natt, eller ens hundra. Jag har nog tillbringat några tusen nätter vaken, ensam, längtande, men ändå kämpande med att inte bry mig så mycket, för då stressar man upp sig och sover ännu mindre. Ja, idag var en sån där dag när jag inte kunde prata i hela meningar, svarade bara med en handfull ord, de flesta fel så M fick gissa. Och låg i mörker och tystnad. Jag brukar klara mig med att ligga ner i soffa och säng, men nu var det halvsova som gällde. Men jag har bestämt mig för att inte oroa mig för att det ska bli mer av det tillståndet. Det blir som det blir, och det blir jul ändå, som reklamen säger.

Jag har väl aldrig längtat efter piller så som jag har längtat idag. 4 dec ska det levereras. Många nätter kvar tills dess. Men jag får väl gråta av utmattning, proppa i mig smärtstillande för kroppen gör så ont av för lite sömn, och så får jag ligga här på nätterna och skriva alldeles normala, sammanhängande, välstavade kåserier. Det blir bra.

Men idag har ju varit usel och lipig och då fick jag en bröstimplantat i brevlådan av en underbar vän. Ö??, där tuppade telefonen upp sig. Det var en _brödlimpa_. Hembakt, nyttigt bröd, och en lapp om att hon var i faggorna på besök med.familjen men inte ville ringa på oannonserat. Och det var oerhört välbetänkt, för just då orkade jag knappt skriva tack. Nu när jag vill sova har jag blivit pigg, men jag gör mitt bästa för att undertrycka det.

Vad har det här inlägget egentligen handlat om? Hur skev jag blir utan d-vitamin? Hur kasst jag mått idag, och hur jag aspelut inte är rädd för försämring. Och att jag vill resa. Italien ropar på mig varje dag.

Jag har en bra affärsidé. Lite sent påkommen visserligen. Hade tänkt göra en sån där fotoalmanacka med me-skämt och sälja till folk. Med överskottet till forskningen. Men det är rätt sent nu, och jag vet inte om man skulle få lov att använda bilder för nåt annat än personligt bruk. Men en bra idé ändå!

Och jag kan göra en almanacka på i stort sett vilket tema som helst, från Jesus till traktorer, från hattar till bokhyllor. Det är precis vad jag klarar av, välja bilder som redan är vackra (dvs måste inte måla själv) men organisera dem. Sånt kan jag. Om jag hade kommit på detta för en månad sen hade jag gjort det, nu vet jag inte hur det går.

Här är i alla fall en ljuverlig Italienbild. Jag har glömt vad det heter nu, de där färgglada byarna. Kan detta vara cinque terre? Jag längtar i alla fall dit. Eller nån annan stans. Lääääääääängtar.

M frågade om vi skulle åka på utflykt idag, för att jag var ledsen och övertrött, men det orkade jag inte. Fast det var snällt av honom att fråga.