Resor

Min man kommer hem från Oslo ikväll. Äldsta barnbarnet fyllde fem år i veckan. (Lillan blir två nästa gång. Vad tiden går!!) Jag önskar att jag hade orkat åka med, men jag kan lika gärna önska mig till månen, det är lika troligt. Skitsjukdom. Men hela familjen kommer hit om inte för länge, det ser jag _jättemycket_ fram emot.

Vi har också börjat planera för julen. Vem lagar vad till julbordet. Oj, vad roligt med jul!

Vi tjuvstartar med jul redan den 20:e hos svärmor Vanja. Var med dit förra julen, planerar för att klara det i jul också, men det är inget jag kan veta säkert eller i förväg.

Svärmor och Gösta ska till Egypten! Låter underbart!!

Största resan av alla blir nästa försommar, när min bror och hans familj kommer hit! Alltså Johan och Beth, Bella och Mia, och Benjamin och Oskar. Pojktvillingarna fyllde ett i november, de har samma födelsedag, och tjejerna har fått varsin födelsedag i januari. Mia heter Madlen i mellannamn, efter kusin Madlen som är död, och hon föddes till och med på hennes födelsedag. Om jag nu inte blandar ihop det. De blir i alla fall sex år. De var här för 1 1/2 år sen, Johan och tjejerna,  och det var så vansinnigt roligt. Jag ser fram emot deras besök så jag kan spricka!! Mikael sa att de kan få bo i vår lägenhet, så bor vi på hotell. Hjälp, vilken gåva att få träffa dem igen. Pojkarna har jag aldrig träffat och ser knappt skillnad på heller, men flickorna är så stora och har både helt eget utseende och personlighet. Gladgladglad!

Sen då om vi ska prata resor så vore det inte fel om jag blir så bra att jag kan åka på semester nästa år. En tripp till Trosa kanske, eller badsjön från i somras, eller helst Italien. Men jag räknar inte med att klara det och blir glad bara över alla resor som går hit.

Mikael sa att barnen är så fina och bra fostrade.

Det sa han om Johans barn också. En fin grej kan jag berätta.

Bettan har alltid pratat med dem om att share. Hon sa det tidigt och jag blev förvånad, för hon lärde dem det tidigare än jag trodde de hade hjärnkapacitet till att förstå begreppet. Men nu sitter ettåriga killarna och turas om med en leksak de bägge vill ha. Och när Mia var hos ögonläkaren för nån månad sen så var Bella i väntrummet. Hon har kritor. Det kommer in en annan tjej som ser rädd eller blyg ut, minns inte vilket. Bella säger hej och frågar do you wanna share my crayons? Tjejen tackar ja, och det tar inte lång stund innan Bella säger I like how you've done your hair. (Tjejen var svart och Bella vill ju ha samma frisyr som Ruth. Så gulligt.)

Jag känner så igen Beth i Bella. Tar kontakt med folk, delar med sig, ger folk komplimanger. Får dem att känna sig väl till mods. Bella är också en italiensk superprimadonna. Mia kan tycka att hennes systers utbrott är både högljudda och tröttande. Mia är så förnuftig. Vill bli läkare (Bella vill bli en lila fe). Å, vad jag älskar dem. Det är nåt särskilt med små personer som man är släkt med.