Ibland kommer jag ihåg att inte vara sur och istället se saker från den ljusa sidan. Inte för att "den ljusa sidan" låter särskilt lockande för undertecknad migräniker utan medicin.
Men jo. Jag hade tagit med mig smörgås och nyponte till sängen igår, jag orkade inte sitta upp vid matbordet. Och jag vill hålla blodsockernivåerna lite jämna nu när jag har leksaksmigrän jämt och kan inte vänta med frukost 5-6 timmar bara för att jag inte orkar gå upp än. Men så glömde jag att dricka upp teet. Så när jag gick upp några timmar senare ställde jag megamuggen (julklappskär swedish grace!) i mikron och skulle dricka medan pastan kokade (sista köttfärssåsen. Tack E!!). Men jag har ju svårt med korttidsminne och simultankapacitet, och glömde av muggen.
Spola framåt till när Mikael ska tina en skål bär till kvällsyoghurten. Där stod visst en kopp te, med 4 dl te i. (To the best of my knowledge. Jag kan inte mäta muggen, den står i diskmaskinen som kör nu.) Ja, det blev en salig krock, salig för ingen, och det kom te i hela mikron. Under den snurrande plattan får det plats flera deciliter vätska.
Mikael sa att om jag inte vill ha nåt så gärna att jag kan komma ihåg det i en minut, så kanske jag lika gärna kan avstå. Jag kom inte på att svara att jag redan hade glömt teet en gång idag. Det var kanske lika bra att inte vara petimeter. Han torkade nämligen ur mikron. Vi säger väl så. Och det är faktiskt viktigt att jag får i mig så mycket vätska som möjligt. Det hjälper inte att bara tänka att man ska dricka. Just det.
Men nu kom jag på att jag har glömt slutklämmen! Den ljusa sidan av microfadäsen (microchock låter inte lika sensationellt som nakenchock, så jag behåller "fadäs" tills vidare) var såklart att varken glassnurrplattan eller julklappsmuggen gick sönder! Sånt kan man bli glad för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar