Saknar mig

Jag såg foton av moster Rachel på hennes Jämtlandsresa på Facebook. I mammas gamla kläder. Mamma har gett bort massa kläder sen hon gick upp i vikt av sina sömnpiller (inte samma sort som jag, men en "släkting", som även gjorde att jag gick upp i vikt), och jag har gett bort massa av mina. Mina kläder finns i mammas och Ellens garderob, mammas kläder finns i Rachels garderob, och jag sitter här, överst på fettpyramiden.

Jag saknar mig själv som jag var förr. Tänk att köpa en kjol i storlek 38. Jag har aldrig varit storlek S nånstans, men M räcker gott och väl för mig! Jag var så fin. Man kan göra sig så fin när man är smal. Allt ser liksom snyggt ut. (Det vet jag att det inte gör -- skråskurna kjolar/klänningar fick mig t ex att se superbred ut över höfterna -- men till skillnad mot nu när inget ser OK ut på, egentligen, vore det ett drömläge). Har tänkt på masso många av mina gamla smalkläder idag, och på hur mycket jag tyckte om dem.

Rebecka och Katrin sa åt mig häromsistens att jag inte ska känna mig ful, men jag kan inte hjälpa det. (Lätt för dem att säga, himla tarmar!!)

Fet är inte fri!!!!!

Idag är jag lite ledsen.