Jag är så glad att jag får vara med på ett hörn av Neos liv. Bebisar är ljuvliga! Vi har haft en underbar dag ihop. Det enda missödet var att han blev rätt förnärmad när jag skulle torka av honom allt kladd efter maten. Men det fick han tåla. Och så skulle han prompt äta stenar när vi gick ut i trädgården, så vi fick gå in igen. Och så öppnade jag ytterdörren och han kröp ut och började äta rosblad och jord. Man får vara snabb, och enveten! Han rev fram CD:ar fem gånger. Tror inte han har fattat vad nej betyder än. Att jag ställde mig i vägen till slut såg han mest som en lek eller utmaning tror jag. Det var faktiskt lättare att uppfostra Fanny. Bebisar är mer komplicerade än hundar. Om ni inte visste det.
Men jag ska INGALUNDA klaga! Han är supersöt och gullig på alla sätt och vis. Och en riktig man. Han ville gärna leka med allt i Mikaels verktygslåda, men rörde knappt gardinerna som låg ihopvikta i soffan. Det där med att måla naglarna ihop fick jag glömma.
Söta tjejerna erbjöd sig att laga middag till mig när de kom för att hämta honom, men jag orkade inte ens det. Slet av mig kläderna -- och skrev ett blogginlägg -- medan popcornen poppade i micron. Middag :)
Det är i alla fall något alldeles särskilt med att pussa en bebis, frosa på låren, kittlas så han fnissar och välta runt honom i sängen så han tjuter högt av skratt.
Och det var tur att jag fick ha honom i sex timmar, så jag kan stå ut med tanken på att inte göra om det igen imorgon.
Puss, Neo!
P.S. Tog ett kort av honom med telefonen när han står vid verktygslådan, men jag tror inte jag orkar med att sätta igång Mikaels dator och föra över det. Kanske imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar