Jag har precis läst ut Mörkrets väg av britten Michael Cox. Den var nog en av de mest annorlunda böckerna jag läst. Det var en thriller, men i ett väldigt speciellt format. Temat är besatthet och hämnd och vad det gör med människan. Boken inleds med ett mord och sen får man veta vad som ledde fram till det, baklänges så att säga. Allt utspelar sig i London och södra England i mitten av 1800-talet. Utan att avslöja för mycket var det en fascinerande resa som tyvärr helt förstörde min nattsömn inatt. Men det är väl mer mitt fel än bokens, antar jag. Såna där bladvändare är farliga.
Bladvändare brukar annars vara gastkramande. Den här var inte just gastkramande. Men på ett intellektuellt och/eller psykologiskt sätt var man bara tvungen att få reda på hur allt hängde ihop, även om man anade vissa av händelserna genom mer eller mindre tydliga ledtrådar. Psykologisk thriller var väl mer specifikt, men ändå var den så ovanlig även i den genren. Eller var den egentligen det? Jag vet inte precis vilka särskilt framträdande egenskaper en psykologisk thriller har som den här boken saknade, men ändå kändes den så ypperligt annorlunda.
Sen föll jag lite för att författaren debuterade med den här boken, och att det hade varit en dröm i 30 år, som han tog tag i när han fick nån sorts cancer som gjorde att han riskerade att bli blind. Cancern är jag inte så glad för, men det andra var en solskenshistoria. Och så blev han multimiljonär och boken trycktes i 50 länder, eller vad det nu stod. Undrar om han får några pengar för att jag lånade hans bok på biblioteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar