Läste en fin, stylad, positiv tanke på IG nyss: You can!
Men direkt tänker jag Nej, det kan jag inte, och så blir jag provocerad.
Jag tycker det är onödigt slöseri med emotionell energi, för det finns ju saker jag kan. Till exempel står jag ut med den här skitsjukdomen bättre än jag trodde att jag kunde och även om jag ser många öppningar för förbättring.
Jag skulle vilja reagera som att jag vet att jag kan. Men härom "morgonen" gick jag upp ur sängen, gick och kissade och började sedan gråta vid tvättbänken, för att jag kände att nu hade jag gjort av med all energi jag hade den dagen. På att gå och kissa? Jag hade inte ens borstat tänderna och klätt på mig! Hur ska man hantera hurtiga budskap då?
Och jag var ju och klippte mig och har sen dess haft ganska våldsamma smärtor i benen. Förstår att det är mjölksyra, vilket inte låter så farligt, men nivåerna är visst många gånger så höga som elitidrottare klarar ett par timmar sammanlagt i veckan, och det har jag hittills haft i flera dagar. Enda fördelen är att huvudet gör mindre ont när nåt annat är värre.
Men vi fick ju också goda nyheter i veckan, vi har mat att äta, vi älskar varandra, bilen går fortfarande, Ikea-katalogen har kommit och kanske också Mio.
Håll humöret uppe! You can :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar