Dagens klokord

Jag har ett fruktat vårdbesök imorgon hos en läkare jag inte litar på eller gillar. Men man kan ju inte välja mellan en kortlek av läkare. Men Mikael kan inte vara med så jag har förberett mig extra mycket om en fråga, och den andra stora frågan hade jag tänkt ignorera, men sen kollade jag på proverna och den kommer att behöva åtgärdas och nu har jag inte förberett mig för det och hjärnan blev ju mos av att skriva ner det jag skulle komma ihåg om det andra så nu är jag nervös. Så jag surfar lite hysteriskt på Pinterest för att lugna mig och glömma min nervositet.

Fick precis en kontaktförfrågan från en man (kan de inte hålla sig till Tinder och sånt och vi som är lyckligt gifta kan slippa dem? För han hade inga anslagstavlor och inga pins, så han har inte en verklig kontaktförfrågan angående nåt gemensamt intresse som jag också pinnat). Skillnaden var att han hade full militäruniform, sån man har när man krälar i öknen, med hjälm också, och en stor himla k-pist! Okej att militäruniformer är snygga, men då ska det snarare vara festuniformer som prinsar har på bröllop! Inte em kamouflagefärgad jacka med hjälm och byxorna instoppade i boots och ett VAPEN! Jaja, jag tänker inte ens titta på vad han skrev. Den enda jag gjort det med var den där alldeles äkta Keanu Reeves, eller om det är Reaves. "Han" skrev bara Hello. Om han hade sagt nåt riktigt, som en komplimang om mina ögon och nåt specifikt om mina anslagstavlor hade jag nog inte kunnat hålla mig från att svara, eftersom jag så gärna vill att det ska vara riktige Keanu.

Men jag läste faktiskt en bra grej som jag direkt tolkade till att syfta på män, ämnet trogen. "Att inte få vad man vill kan vara bra". Och det är det ju. Jag försökte ju med allt jag hade att hitta nån att dela livet med. En kille var jag ihop med intensivt men kort, och jag är såååååå glad att han gjorde slut. Jag vet inte om jag hade märkt allt som jag vet nu med facit i hand och gjort slut själv, eller om jag hade varit gift med honom nu och olycklig. Jag har haft en del andra i ungefär samma situation där man senare ser vilken bana de valt i livet och att den inte är ett dugg kompatibel med min, varken den jag tvingats på som sjuk, men inte heller små val som i 25-30-årsåldern inte är så signifikanta, men som på 50-åringar kan göra milsvid skillnad för perspektiv på livet och som kan vara oacceptabelt. Jag hade inte haft nåt emot att vara rik, men om det kommer på bekostnad av familjeliv och tid tillsammans, vassa armbågar i karriären och nästan lagliga affärer, så är jag inte intresserad.

Jag är verkligen glad för dem jag aldrig fick och som jag sörjde så. För den jag fick till slut var så mycket bättre än alla de andra, och jag dömer inga människor utan säger bara bättre FÖR MIG. Och självklart var han värd varenda minut av väntan.