Hihi, underbara nyheter

Såg i dagens Mitt i, nej, den kom för två dagar sen men jag orkade bara bläddra i den idag, om getyoga på Gålö gårdsmejeri. Det hade kommit så många så parkeringsplatserna hade tagit slut, men det stod nåt om fler datum. Nästan så jag skulle vilja åka dit, inte yoga såklart men för att kolla på getterna.

Förresten (apropå djur) var den stora nattfjärilen död idag och den har levt länge här hemma. Torterats till döds av rädsla för oss (rädslan tycks bara bli värre när jag öppnar fönstret den sitter vid, för den blir mer rädd för mig än glad över friheten) och av svält. Om den inte äter sånt där som faller från huden och låter så läskigt. Hursomhelst så har vi inte kommit dithän i vår acceptans av hösten än att vi hade köksfönstret öppet på kvällen och samtidigt ljuset tänt. Så dumma är vi. Nu var det mycket flygfän inne, jag hann bara se fyra-fem. Tre var så små så jag inte brydde mig, en var en modell större och den fladdrade hysteriskt (jag blir faktiskt rädd bara av det där ljudet av fladdrande vingar mot tapeten) och flög rätt in i mitt ansikte så jag sa till dem Nu får ni skärpa er. Vilken mamma jag hade blivit. "Pack it in!" Har alltid tyckt illa om när mammor i affärer säger till barnen att skärpa sig, när man inte vet om de ens fattar vad skärpa sig är.

Kommer ihåg ett läger jag var på som ca 14-åring där en av tjejerna envisdes med att vilja skriva dagbok på natten och ha ljuset tänt och fönstren öppna så det kom in massa djur. Tydligen har jag varit rädd för djur så länge. Kanske hela mitt liv. Jag vet i alla fall att jag blivit stucken av en geting två gånger, en hos mormor för jag minns hennes salubrin, och en gång av en blinning och det gjorde förfärligt ont i flera timmar. Så om ens överdrivna rädsla är befogad, är man helt enkelt bara intelligent då?

Jag vet en tjej som har fått terapi för spindelfobi och hon är fine nu. Jag kan bara inte föreställa mig rädslan jag måste gå igenom för att bli "fine" med att getingar och stora insekter ska få sitta på mig. Det var nåt tv-program för många år sen om ett gäng britter som var rädda för fåglar. Det gick hemskt bra för många av dem och det var ett positivt program. Men fy vad energikrävande att vara så rädd som jag är och vänta ut rädslan istället för att ta ut orsaken genom fönstret. Jag har faktiskt sett en gång i en me-beskrivning att det kunde förekomma förvärring av fobier. Jodå.

Apropå augusti och djur inomhus som man är rädd för eller inte (jag börjar bli en sann Olergård, för de har ett internt skämt om att de ofta säger Apropå det i samtal när det inte alls är apropå nåt) var det min farmors födelsedag härom dagen. Hon levde tills hon var långt över 90 och t o m när läkarna sagt att vi borde komma nu, igen, för nu dör hon, så dog hon inte och dagarna gick och de f?få tid inge hur henne hjärta kunde tjakca på. Farfar sig när han var 69, smärt, hälsosam, på promenad. Både pappa och Mikael har överlevt sina fäder. Man vet inte vems gener man får.

Och döden. Det är ju inget som lyckas hantera den på ett vettigt sätt, så är det bara. Men då kan man komma ihåg: