Jag såg folk som hade fest och jag blev så arg på dem för att de kunde. Nån var smal och självsäker och då blev jag ännu argare.
Jag orkade inte ha nån födelsedagsfest i år, som vanligt. Inte ens bara ha barnen på middag och spela spel, vilket inte är så bara för det älskar jag.
Snart firar vi 10-årig bröllopsdag och det vet jag inte hur jag ska orka fira heller. Hade velat gå ut och äta med min kusin och hennes man, men jag vet inte hur det skulle gå till. Får lära Mikael att sminka mig när jag ligger i soffan och vilar mig... Hade också velat åka tillbaka till där vi var på vår bröllopsresa, men jag orkar inte ens åka till Arlanda.
Och sen "firar" jag 25 år med ME. Det känns som en stor bedrift! Det svåraste jag gjort. Har räknat ut en så underbar fest och den var lite i överkant men planerandet är ju roligt, men även om jag skar ner allt och vi bara åt på papperstallrikar och alla fick gå hem efter en timme skulle det ändå bli för mycket för mig. Jag är så arg!!!!
Och nästa år fyller Mikael 60 och jag 50. Say no more.
Och jag har fortfarande inte träffat mitt nyaste syskonbarn.
Och om min bror kommer hit med sin familj över jul så kommer jag att få skippa massor eller bli så dålig att jag inte står ut med tanken.
Ja, jag är arg. På att allting är så orättvist. Att jag inte orkar nästan nånting. Idag gjorde jag currysås till den färdiggrillade kycklingen och gjorde vanlig sallad till (där allt nästan är färdigt och skuret och blandat i förväg) och kokade snabbmakaroner till. Ett undantag eftersom jag var så väldigt trött och då brukar kolhydrater ge lite snabbare energi. Efter det fick jag ligga i soffan och har bara gått upp för att ta nattpiller och kissa och lägga mig. Jag orkade inte ens borsta tänderna. Vad är det för dag? Ligger med filten på mig i soffan för att jag inte orkar klä på mig och lika bra är väl det för då blir det mindre att tvätta.
Men fy Fabian vad arg jag är. Avundsjuk till max. "Varför är jag ful och fattig...och varför ska det vara så?" sjunger Lina på Lönneberga och jag håller med. Fast mest är jag sur för att jag är sjuk och fet och osjälvsäker. Same same, byt different.
2 kommentarer:
Arg stjäl energi. Acceptans ger frid.
Efter denna moralkaka minns jag vårt tioårsjubileum. Vi hade planerat att åka till USA och fira eftersom det var där vi gifte oss. Men sen blev det så att vi hade en ny bebi på en månad just då som jag ammade.
Vi gick på bio i stället, med mormor som barnvakt.
Acceptans, anpassning livet igenom är vad som gäller, för alla. Även för de rika och de smala.
Fast det hjälper dig väl inte att jämföra dig med en jämnårig i Afrika eller Indien, döende i nån tropiksjuka utan pengar till medicin och med svältande barnbarn.
Orättvist? Ja det kanske man kan tycka. Men i det långa loppet blir vi kompenserade för all sorg och smärta, och överösta med himlens kärlek.
"I never said it would be easy, but that it would be worth it."
modren
Fullt begripligt.
Skicka en kommentar