Ska besinna mig

Har värsta huvudvärken på länge, det är som om det här eskalerat de senaste veckorna och bara Treo Comp har hjälpt förut så idag tog jag en, fast jag har tagit för många på sistone. Men en i veckan istället för en i månaden är inte kris, jag vet inte riktigt varför jag inte får ta dem, det är nåt med en av mina sömnmediciner plus att det ger Botox sämre effekt. Och så får jag ont i magen av dem, så det är ingen hållbar lösning. Och trots kodein gjorde det ont, fast mindre, och jag kände själv hur huvudet flög omkring som en ballong på duschen idag och hon hade behövt en persons armar till. Och så blev jag febrig för typ två timmar sen och kinderna kokade, och så tog jag tempen och då hade jag 35,7. Jag är så hjärtligt trött på att det inte är nåt fel på mig!

Men sen måste jag komma ihåg att jag alltid blir deppig av kodein. Dels hjälper det ganska bra så man mår bättre i några timmar, sen går det ur kroppen ganska plötsligt på mig, så att det är som att nån trycker på smärtknappen, och då blir man ju deppig för att man inte får smärtlindra jämt, och sen kan det vara så att jag blir deppig av själva substansen också. Jag har inte kollat i fass men jag känner mig deppig varje gång och jag tror inte bara det är smärtans återtåg.

Men eftersom jag alltså kanske är mer deppig än normalt borde jag inte ta mig själv på allvar nu.

Det har varit skönt att ha Mikael hemma lite mer ett par veckor, han gör ju mig glad, och jag har inte haft nåt vårdbesök i juli förutom hjärnröntgen och det var jag inte rädd för så som jag är rädd för andra vårdbesök (att folk inte ska tro mig osv) även om jag fortfarande är rädd för att de inte ska ha sett något konstigt och att det återigen inte är nåt fel på mig. Igår kväll hostade jag i sängen och fick så ont i huvudet att jag inte kunde bestämma om jag skulle svimma eller gråta. Jag grät såklart, fem tårar, för man får ont i huvudet av att gråta också. Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Och så har jag haft panik i sommar för att jag inte kommer i mina sommartoppar så jag har släppt lös köpdjävulen på tradera. Inte så smart när jag visst kan nöja mig med de klänningar jag kan ha och man inte måste ha ett urval på 20 plagg inför varje tillfälle. Och en månad när Mikael hade extra lite pengar. Så då känner jag mig illojal som shoppar men så har jag ändå analyserat färdigt och inser att jag tröstshoppar nu n?r jag inte äter bröd (fast jag har ju ätit korv och bröd och bulle, men jag äter inte bröd hemma som kvällsmat och arbetar mig långsamt upp mot en liberal LCHF.) Jag är orolig inför en del saker nu när sommaren börjar ta slut och shopping är terapi för mig. Men jag kan inte köpa nya kläder varje sommar. Är så fet och jag blir så ledsen och arg på det! Mosley sa idag på sitt program att om man sover dåligt har man 30% ökad risk för fetma. Du säger det?!?!?! sa jag bildligt talat till teven.

Idag ringde det förresten ett 08-nummer två minuter innan jag vaknade och jag fick hjärtat i halsgropen och undrade om det var från neurologer (hon ska ringa om det är nåt fel, är det inte nåt fel får jag veta det nästa Botox) men det gick till en DN-försäljare. Men sen ringde det på Mikaels telefon och det lät som han sa Hej Alina, och då fick jag hjärtat ända uppe i hjärnan, men jag hade hört fel namn märkte jag snart. För varje dag som det där fula blåmärket försvinner försvinner också chansen att de ser nåt de kan göra åt. Inbillar jag mig. Jag fick ju tiden ovanligt fort, då borde väl svaret gå ganska fort också?

Jag vill verkligen inte ha höst och vardag. Jag gör för mycket hemma med mat och tvätt för att underlätta för Mikael, och det är mitt kärleksspråk och jag har inte lärt mig hur man slår av den funktionen på den här modellen av Anja. Han vill ju inte att jag ska göra mig varken dålig eller sämre, så det som jag ger som kärlek tar han inte emot som kärlek om jag blir dålig på kuppen. Och så kommer de där vårdbesöken. Obevekliga, onödiga, tar tid och kraft från det som jag behöver för att överleva mitt liv, dvs dejt med min man, hemma eller ute. Jag ska ta upp hemsjukvård med min läkare igen och nu måste jag komma längre än förut. Det kan inte vara meningen att jag ska gå till vården istället för att äta middag eller ha sex med min man. Är det inte ett orimligt krav, där vården istället ska vårda på patientens villkor? Jag blir helt förtvivlad inför tanken på att tjata om detta igen och igen, år in och år ut. Och om jag får hemsjukvård kanske jag fortfarande kan gå till den vård som inte kan flytta sig hem till mig, som röntgen och sånt. Det är fler frågor som ska tas upp och jag är egentligen nådigt arg på honom och hoppas jag kan låta bli att vara sarkastisk. Fast egentligen önskar jag att jag slapp prata alls, att Mikael kunde säga bara Det behövs, nu blir det så här.

Men det känns fortfarande som sydeuropa genom fönstret, 23,5 i sovrummet klockan 02.

Varning! Köpte på rea på Apotea en barnängen duschcreme som luktade choklad och cokos och det var rent vidrigt. Jag stank efterrätt och den ger jag 0 poäng, akta er för den, eller prova själva, om det inte händer så mycket i era liv kan det bli en rolig erfarenhet :-)

Annars är den goda nyheten att 5:e säsongen av Line of Duty började idag med avsnitt 1 av 6 och var nästan lika bra som de andra, SvT. Så synd att jag köpte den på dvd för en månad sen för att jag inte hade hört nåt om att den skulle komma till Sverige. Men vi vet ju alla att jag har ett shoppingproblem. Antingen tröstäter jag eller så tröstshoppar jag. Flera av kläderna var helt, helt underbara, några var meh, några var jag lite missnöjd med så jag ska mäta dem och se så de skrev rätt i annonsen. Den bästa var en ljuvlig blåvitsmalrandig poplinblus med knapp bak och 3/4 volangärmar. Prisappen satt kvar. Det var inte vad jag betalade för den!!! Ibland, så. Och en helt underbar grön klänning med dragning åt teal som var alldeles underbar på, den swishade helt underbart.

Ja, men nu har jag skrivit mig till bättre humör! Tack för hjälpen!