Vi skulle ha kräftskiva idag hos Jojo. Jag har haft två aktiviteter (klippning och vårdbesök) i veckan och kände igår att jag nog inte hade hämtat mig nog mycket från dem, fast jag ställde in min dusch för att vila. Och idag försökte jag gå upp men jag blev helt slut av att gå och kissa så jag fick ställa in och lägga mig igen. Och det var ju helt värdelöst såklart.
Men vilket mottagande jag har fått i Mikaels familj, från början och tills nu. Jojo har tagit bilder och videor från kräftskivan och hälsade till mig, och jag blev så glad och rörd att jag lipade när jag hörde hennes röst säga Hej Anja!
Så även om det är värdelöst att jag ligger ensam på soffan så är det underbart att de tänker på mig och visar så mycket kärlek och omtanke.
Jag ska inte vara otacksam mot mamma och pappa, som kom förbi med stek till middag till mig, men ens föräldrar måste ju älska en. När folk gör det frivilligt så blir det mer påtagligt. Väldigt orättvist egentligen, för det finns ju ingen som på långa vägar har gjort så mycket för en som ens föräldrar.
2 kommentarer:
Vi skulle ha kräftskiva hos min bror för nån vecka sen. Vi bor nästan grannar ute på ön, men det är en rätt dryg backe emellan, så jag har inte varit hos dem i år. Antagligen inte förra året heller, när jag tänker på det.
Hur som helst. Nu tog jag mig i alla fall dit och lade mig på sängen en stund. Men sen var det så stojigt (8 ystra, kräftglada barn, hej och hå) så jag plockade bara med mig några kräftor i en plastburk och gick hem igen.
Och då fick jag så fina bilder sen, så jag fick kalas och kräftor, jag med. Nästan. Sånt värmer.
Foton och omtanke är lika bra. Det måste man börja tycka så mycket så man tror på det själv förr eller senare när man har det som vi.
Skicka en kommentar