Alltså, min Mikael

Kolla vad han kommer hem med. Först får jag spaghetti Carbonara, en färdigmat men lite finare än de där frysta maträtterna. Och så orkade jag göra sallad till bara för att det bara var att mikra den andra. Mikael hade ätit innan jag gick upp. Och sen har han alltså köpt en pannacotta, som jag älskar, som är så vackert dekorerad att jag måste ta ett kort. Jag vågar knappt bryta förtrollningen genom att stoppa ner skeden i den. P.S. Chokladen hade ätbart guld på ena sidan.

P.S. Nu är de skälltokiga småhundarna riktigt upphetsade. Det låter som om vi har en skock ankor utanför fönstret. Och jag orkade inte dra igen fönstret. Men det borde väl snart vara slut på sommaren så man kan stänga igen alla fönster för gott. Kvack kvack.