Påhitt!

Nu är det så att jag får se ett antal så kallade smaskiga rubriker varje gång jag öppnar en ny flik i webbläsaren på plattan. Ibland ligger det ett uns av sanning i dem, men oftast är det sensationsväckare. Nu stod det t ex att Anitha nånting lämnar Schulman. Jag trodde att de hade skilt sig för flera år sen, och när jag klickar mig vidare till artikeln (sucker!!!) så står det mycket riktigt att de skildes 2016 men att hon nu byter bort efternamnet. Hur.i.hela.världen kan det bli en "läsvärd" artikel om att Anitha Schulman byter efternamn? Jag ska inte säga ett ord, jag klickade ju själv på artikeln! Dumskalle!

Men faktum är att jag mött Anitha Schulman, eller vad hon ska heta numera, i en hiss i ett parkeringsgarage inne i stan förra sommaren. Det var visst några barn som hade lekt med hissen, sa några som stod på övervåningen, och sen när hissen väl kom ner var det Anitha Schulman med två barn i hissen. Två rätt livliga barn, så jag slog ihop ett och två att det var Schulmantelningarna som uppehöll hissen. Jag har tyvärr inget som på ett trovärdigt sätt kan förklara hur jag kan Anitha Schulmans namn eller känner igen henne! Jag har doppat min näsa i de sliskiga veckobladen!

En annan nyhet var att Camilla Läckberg har plockat ut 13,8, tror jag, miljoner ur sitt aktiebolag. Den artikeln behöver jag inte klicka vidare på för att läsa.

Jag säger att Camilla Läckberg är Sveriges Dan Brown. Skriver rätt usla böcker, men proletariatet går man ur huse för att köpa och läsa böckerna, de finns väl knappt ens på bibliotek??? Och Brown och Läckberg skrattar hela vägen till banken. Även om Läckbergskan skriver uselt ur en litterär aspekt så är hon ju sannerligen inte ensam om det, och det hon gör som är beundransvärt är att hon tror på sig själv, har ett sällsynt sinne för marknadsföring och placerar sig själv som produkt på viktiga fester osv. Så som varumärket Anders Borg förändrades i Dominikas marknadskänsliga händer. Viss lapsus där på skärgårdsfesten, men ändå.

Och apropå politiker så har jag gjort ännu ett partitest idag och det visade annorlunda än de andra. Jag har två partier som jag väger mellan och har gjort i alla år, i princip. Men det ena brukar vinna, men det blir nog en riktig match i år. Och nu pratar jag bara om vad jag själv ska rösta på, att det blir en riktig match om förstaplatsen för mig. Men för att inte tala om själva valspurten. Jag har ingen lust med politik. Jag har ingen lust att engagera mig, sätta mig in i frågor. För en gång ps skull kanske jag får rösta utan att veta vad alla termer syftar på och bara gå på magkänslan. Det finns ju miljontals, eller i alla fall hundratusentals, som bestämmer sig först när de står med valsedlarna i händerna. Så det kan jag väl få göra också en gång. Vara ansvarslös och rösta utan att veta allt. Eller till och med rösta på söta Ebba, för att hon verkar så bra och var med i Så ska det låta och sjöng jättebra! Så gör ju massa folk, röstar på partiledare. Kanske inte för att de kan sjunga, men ändå.

Löfvén har haft mage att trycka upp disktrasor med orden Vi har städat upp i statsfinanserna. Pucko.

Men jag har målat naglarna idag. Ett h&m-lack som nästan klarar sig med bara en strykning, så då gör jag bara en snabb. I halvmörker, men jag är rätt van numera vid att måla naglarna. Gör det ofta som tröst och påminnelse om att jag är fin fast jag är fet och inte orkar klä på mig. Och att om jag har behå på mig så är det ofta en lös och ledig hemmavariant som inte gör sitt jobb. Då behöver man alla motvikter man kan få. No pun intended.