När jag var 25-30 hade jag ofta olika nagellack på olika naglar. Och jag var den enda jag hade sett hittills som hade gröna naglar, fast det är hur normalt som helst nu. Mina klasskompisar på universitet undrade vad det betydde när jag hade olika naglar. Ibland kunde jag vara frustrerad och då hjälpte det den känslan att vara hysterisk med naglarna, ibland var jag bara väldigt glad och fick utlopp för det genom olika färger på naglarna. Men jag har ju en dragning åt ocd så jag skulle inte blanda färger som inte passade ihop, det var inte det estetiska jag ville rebellera mot.
Mormor hade inga problem med att ta upp ett nytt mode som hon hade förra gången det var modernt. Men jag har läst att om man hade det förra gången det var inne, så är du för gammal för det den här gången. Jag har inte bestämt mig än.
Men eftersom det numera tar i princip noll ansträngning att ta bort nagellacket när man bara stoppar ner fingrarna i en burk, det har nämligen alltid hängt på att det är så bökigt med tussar hit och dit. Var är jag? Jo, nu är det så lätt att ta bort nagellack så jag målar mina oftare. Och jag blir på väldigt gott humör av att ha nagellack.
Är dock inte helt säker på att jag ska måla olika färger. Jag tror jag lämnar det åt modepersonligheterna och ungdomarna. Vad säger ni?
Här är några blandnaglar för inspiration.
2 kommentarer:
Vilken perfektion! Och det var ju både snyggt och festligt med olikmålade naglar som passade ihop. Det hade jag aldrig trott att jag skulle tycka.
modren, förvånad
Eller hur! Tar man bara några som passar ihop blir det jättevackert!
Skicka en kommentar