Fjärde dagen med migrän. Tredje månaden med tropisk värme. (Fortfarande ingen solfilm i sikte för offerten kom idag istället för för två veckor sen.) Sov fem timmar inatt, vaknade av värmen, orkade inte gå upp och ta mer sömnpiller, så halvsov dåligt fyra timmar till, men fick sen vila middag i ytterligare två timmar. Augusti är redan proppfull och jag får panik över att hösten börjar snart, med vårdbesök och krascher. Och jag vill åka och bada, men jag orkar inte ens bada på handikappbad. Ställde in duschen, orkade inte. Och kände mig ledsen, stressad, dålig. Mikael frågade lite om middagen och vi bestämde att köpa sallad från vårt pizzahak. Jag kallar det sammanbrottspizza, men även sammanbrottssallad funkar. När man är för dålig för att orka peppa upp sig med bad, äta i naturen eller nåt annat kul, så funkar mat. Man måste ju ändå äta så om man äter nåt extra gott kan det hjälpa humöret.
Så kommer Mikael hem med salladerna. (Förresten hörde jag ett ljud medan han var borta, som att nån var i lägenheten. Det var en katt.) Jag ser på all den goda maten och börjar skära paprikaringen i mindre bitar. Har ju en dålig dag men jag anar inte hur dålig. Plötsligt skär jag konstigt och vips så ligger hela salladen på golvet och ullmattan. Jag börjar gråta. Mikael klappar mig och börjar skyffla upp maten igen. Jag plockade bort ludd och dussintals hårstrån och tänkte att om det inte går att äta så har jag ändå färskt pizzabröd, en trocadero och så kom precis glassbilen.
Jag glodde noga på varje tugga mat men fick inte ett enda hårstrå i munnen. Det kan man nog kalla ett underverk. Sen fick jag en dubbelnougat till efterrätt och faktum är att Mikaels omtanke gjorde att det här blev en bra dag. Strongt spelat av honom att kunna vända ett underläge till vinst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar