Kostymdrama ja tack!

Jag tycker inte om all tv med kostymer. Eller heter det periodkläder? Jag är helt borta idag. Alltid, men värre idag. Men den senaste veckan har det varit Sense & Sensibility och igår ett Poirot-mord, så jag klarar mig sådär efter att de lymlarna lade av att visa Downton på söndagarna. Men just det, bara för att folk har gamla kläder tycker jag inte per automatik om filmen. A Room With A View till exempel. Men jag är oerhört fascinerad av gamla kläder och för den delen av gammal inredning. Så jag har extra ögongodis i de fallen. Har följt klädedräktens historia i Downton och njuter av att ha sett den så många gånger att man tål att förirra sig bort i en soffa eller håruppsättning med tiara utan att missa handlingen. Här har vi ett århundrade med kläder. --eller nedan. Jag fastnade visst. D.S.

Jag har aldrig varit begåvad på att teckna eller måla. Men i åttan hittade jag ett häfte med olika stilar på kläder och dem började jag måla av. Jag tror dessutom att jag nog skulle hitta det där häftet, och kanske min avmälning, nånstans bland minneslådorna om jag bara orkade leta. Det var ungefär i samma ålder som jag började intressera mig för sömnad. Jag sydde en del klänningar, ett par mintgröna 3/4-byxor och lite sånt. Och ett Madickenförkläde som jag hade över en rosa klänning på utklädningsfest. Vad töntigt att vara en liten gammaldags flicka när jag kunde vara vad som helst. Det låg väl inte för mig som tonåring att vara catwoman. Nu har jag rätt mindset men inte rätt fysik.

Jag har inte längre nån som helst aning om ifall jag hade ett ursprungligt syfte med det här blogginlägget. Jo, om kostymdramer, klädedräktens historia och mode i allmänhet. Här är en intressant bild, om man gillar sånt.