Jag får verkligen kämpa för att älska mig själv när jag är dålig. Jag förstår inte riktigt varför det är så. Kanske är det den där utmanande sorgen som gör sig påmind, eller känslan av förlust när jag tycker att jag inte duger till nåt. Mikael har rensat i förrådet och jag kollade i fem lådor som var mina om vi kunde slänga det, och det kunde vi till 90%. Sen skulle jag bara vila lite innan jag tänkte laga middag. Men jag var osammanhängande, ologisk och kunde inte tänka rätt, så Mikael sa åt mig att sätta mig ner och sen gjorde han resten. Han får mig aldrig, aldrig att känna mig dålig. Men jag gör det själv, särskilt när jag vill vara lojal och hjälpsam och stötta honom, men inte orkar. Ja, så idag har jag gråtit tre gånger. Det var ju inte heller meningen att jag skulle vara en sån fru som lipar för ingenting när mannen tillbringat hela eftermiddagen med att slänga grejor och montera ihop hyllor och röja i sommarsolen.
Men jag kommer ihåg att jag sagt ungefär så här förr och att jag då blivit påmind om att när man är övertrött så tänker man inte alltid rätt. Ordet utmattningsdepression är ju en diagnos, men själva orden beskriver också en (om än tillfällig) känsla. Idag tror jag den kom sig av att jag gick upp ur sängen innan jag vilat färdigt. Det med lådorna var lätt gjort, jag kunde slänga i princip allt och behövde varken fundera eller lyfta, så jag tror det var att jag gick upp vid fyratiden. Kanske också min extra huvudvärk, jag får inte glömma att man blir trött av smärta. Men det är ju rent löjligt att man inte ska klara av att gå upp kl 16.00!
Annars borde jag läsa tecknen som kroppen skickar ut. Är väldigt allergisk idag, av några stekta champinjoner och några glas citronsaft. Det brukar jag tåla, så tecknen finns att jag är extra överbelastad.
Jag är så vansinnigt trött på detta. Att vara utmattad, sova dåligt, ha ont i huvudet, känna sig värdelös och inte orka nåt. Jag måste orka, jag tycker inte om det enda alternativet. Men snart brister jag. Fast nej, jag måste fortsätta orka. Får inte falla samman. Då blir allting värre.
Det är så mycket som är bra dock. Mikael är så snäll, alla i min närhet är faktiskt underbara.
Men vissa dagar är bara för jobbiga.
Fast imorgon är en annan dag.
6 kommentarer:
Det är faktiskt ett stort framsteg att du kom ihåg utmattningsdepressionen. Nu ska du bara komma ihåg att du också är underbar.
<3
Den är hemsk den där känslan att man bara vill gråta av ren utmattning. Kram
Tack för din omtanke! Kram!
Skulle bara vilja skicka en stor kram... Tror du borde ge dig själv en kram och en klapp på axeln. Du är fin, snäll, omtänksam och rolig! Du är värdefull för fler än Mikael!
Vad fantastiskt snällt av dig! <3
Skicka en kommentar