Min favoritgrupp på Facebook är en där vi berättar om dumma och roliga saker vi sagt eller gjort. Jag kommer såklart inte ens på nåt exempel nu, fast gruppen lever och frodas och växer med flera historier om dagen. Men igår kväll, ja, natt, tog det längre tid för mig än vanligt att somna, så jag hann komma på olika saker, t ex att jag för fjärde gången den dagen hade glömt att gratta M (inte Mikael, utan en ung, älskad släkting). Sen förstod jag också en sak jag hade hört nästan en vecka tidigare, men ibland trillar polletten ner extra långsamt.
Jag var hos psykologen på Stora Sköndal. Har gått där länge, även om besöken just hos honom inte har blivit så täta. I fredags, tror jag det var, så hade jag i alla fall varit nere på normaldos Stilnoct i två veckor och det har jag kämpat med sen i april, med hans hjälp. Så jag var hemskt glad och stolt! Han med :-)
Faktum är att det hade till och med gått förvånansvärt bra, med undantag av allra första veckan, när jag hade fått massa nojor, eller rättare sagt så kom befintliga nojor ordentligt i dagen. Men efter det har det varit smoothe sailing. Kanske att min sömn har varit påverkad och jag sovit både färre antal timmar per natt och fått längre genomsnittsinsomningstid, men det har jag inte precis haft några psykiska problem med, som första veckan när jag verkligen var rädd för hela processen. Så efter den veckan hade jag tänkt att gå ner i dos fortare, men då hände det saker i mitt liv som stressade mig, och så nämnde jag de två sakerna, varav det ena var att Linas lägenhet brann ner. Alla klarade sig, så ur den synvinkeln gick det bra, men alla ägodelar blev förstörda, hon hade bara kläderna på kroppen och inte ens ett par skor, eftersom hon varit i trädgården när det hände. Hon har fått hemskt bra hjälp av familj, vänner, försäkringsbolag osv, men ändå var det en energikrävande händelse även för mig som var långt bort och inte hade orkat göra så mycket även om de varit nära. Ja, så just när det hände tyckte jag inte att jag skulle gå ner i dos extra snabbt och riskera att sova sämre, utan jag följde schemat. Det var det jag skulle säga till psykologen, med branden. Och han säger då att han har en fyraåring hemma som heter Eld! Mikael och jag tyckte det var ett "fritt" namn och i alla fall jag hade mer trott honom om att vara akademiker än bohem. Men, men. Folk kan ge vilka namn som helst till sina barn.
Igår natt kom jag alltså på vad han menade. Han heter ju Eldh i efternamn och det har jag vetat i mer än ett år! Men den här gången tog det mig fem dagar att koppla.
Det är en ME-hjärna, gott folk.
Förresten har jag ett exempel till. Nån hade satt in en inbjudning till möte med Linda Tannenbaum som leder ett stort forskningsnätverk i usa kan man säga. Hon är på världsturné nu och ska snart till Stockholm. En vän från Norrland ska dit och frågade vilka hon känner i Stockholm som kan tänkas komma dit och så vi kan träffas. Jag svarar att jag kanske kan, "när är det?". Jo, det är ju själva syftet med hela ämnet, mötet och när det är. Och så kopplar jag inte det.
Jag hade visserligen migrän både igår och idag, om jag nu blir trögare av det rent fysiskt eller bara tröttare av att det gör ont. Men jag har inte haft ett genidygn om man säger så.
Men vad gör det bara man är söt? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar