Jag läste just på Sveriges största inredningsblogg (tror jag är underrubriken i alla fall, jag säger inget mer eftersom jag tänker kritisera, eller i alla fall sura) att vederbörande, som väl är under eller precis runt 30-strecket, inte behöver jobba mer. Och inte för att hon är mammaledig, utan för att hon har tjänat in så himla mycket pengar att hon kan leva på det i femtio år! Jag blir skitsur. Som jämförelse kan vi ta min goda vän som inte fått sjukpenning på 3 1/2 år för att försäkringskassan inte försäkrar utan helst bara avslår. Och tappar bort papper och går på semester. Som jämförelse kan vi ta mig själv, going on 47 men som har arbetslivserfarenhet som en 25-åring, högsta betyg från universitetet men behöver duschhjälp av hemtjänsten.
LIFE IS NOT FAIR! Jag har precis börjat komma upp i femsiffrigt belopp på min månatliga "inkomst". Och så är folk som är 15-20 år yngre än jag ekonomiskt oberoende för resten av livet! Och klagar att det är så jobbigt att nå sina tioårsmål för då måste man ju hitta på nya. Men å stackars...
Vad vill hon med det inlägget? Det finns ingen annan anledning att berätta en sån grej än att skryta. Visst, är man en influenser så ska man ju vara en förebild för andra unga kvinnor. Ni kan också bli ekonomiskt oberoende vid 30 och ha så mycket energi trots två småbarn att ni börjar söka svårare utmaningar än de ni redan har. Ja, era liv kan vara så himla perfekta.
Jag får hålla Mikael i handen för att inte gråta. Av ilska, frustration, avundsjuka. Jag hade också velat kunna forma mitt liv själv, inte att en sjuk kropp skulle bestämma att jag inte ens kan resa på semester. Vem är för sjuk för att ligga i solstol under parasoll, flyta i poolen och äta tre mål mat om dagen som andra lagar? Jo, jag! Jag kan inte ens åka på semester, så sjuk är jag! Och jag har inga pengar. Månad efter månad får jag en välgörenhetsinsättning på mitt konto som räcker till en pizza när räkningarna är betalda. Jag tycker politiskt att det är rätt att om staten bekostar ens liv ska det handla om överlevnad, inte lyx. Så jag håller med om att jag får vad jag har rätt till, inte mer. Men jag har inte valt att bli sjuk!
Och hon bloggerskan, inte är hon Sveriges bästa. Hon kanske har talang och självförtroende nog att marknadsföra sig själv. Om jag var t ex Camilla Läckberg skulle jag skämmas för att ha skrivit de där eländiga böckerna, men hon är görstolt och skrattar hela vägen till banken.
Pengar är fult, man får inte prata om det. Ibland blir man ledsen för att man inte har mer av det. Ibland får man avstå saker som man hade velat ha för att man inte har pengar.
Men det är orättvist, det är det. Ni må vara födgenier, Läckberg, Frida, Clara, Schulmans, alla bloggare, poddare, youtube:are, ni som har lyckats lite inom ett område och nu börjar diversify med era egna viner, klänningar, sticklingspartyn, fröknäcke, vitaminpiller. Jag dör! Både för att de är så dumma att de tror att bara för att de har sjungit i Melodifestivalen så vill folk köpa deras vin. Och ännu värre är ju att folk vill det!!!
Jag är jättearg på att inte alla som förtjänar att ha gott om pengar har det också. Ni som har det gott, ni ska inte tro att det beror bara på er. Det finns andra som är lika begåvade, lika påhittiga och lika fina människor, men som sitter med samma summa i inkomst och utgift varje månad, och inte för att de leasar en Bentley eller bor på Strandvägen i en våning på 250 kvm, utan för att deras mediciner och vårdbesök är så dyra och inkomsterna så fantastiskt små att 99% av normala människor inte skulle få detta ekonomiska pussel att gå ihop.
Jag förtjänar att ha pengar, jag förtjänar att vara så frisk att jag kan tjäna pengar. Jag förtjänar också att vara så frisk och rik att jag kan åka på semester. Hittills har vi åkt på utflykt och ätit matsäck ca en mil hemifrån. Det är sånt som jag kan klara utan att må alltför dåligt.
Nej, jag är jättesur.
Och folk som verkar som om de vill berätta nåt men i själva verket bara vill skryta, det avskyr jag. Om nån gör det to my face tänker jag fråga Ville du berätta nåt, eller ville du bara skryta?
2 kommentarer:
Word!
Och är man inte smartare än att man inte kan dölja skryt så är man förmodligen överbetald. Fast det är klart, i Kina är det fint att flasha med sedelbuntarna, då ses man som ett bevis på att det kan gå så bra även för andra. Där är det inte pengarna som avgör om man ses som ödmjuk. Inte ens som nyrik. Vi skickar dem till Kina, helt enkelt. Skrytmånsarna.
Jag brukar hålla med dig, men inte idag. Det bästa Far lärde mig var att livet är orättvist. Frida är duktig. Förutsägbar i sin heminredningsstil, men... Hon har varit extremt driftig och smart sedan Husmusen-tiden. Kanske kommer hon att göra gott med det hon har? Kanske inte. Jag såg inlägget som ärligt, inte skrytsamt.
Skicka en kommentar