Proppfull dag, och bra dessutom!

Idag duschade jag själv och tvättade håret! Jag kan räkna antalet gånger på en hand som jag duschat själv på det senaste året. Att jag gjorde det idag var inte nödvändigtvis ett tecken på att jag har blivit bättre, det har jag ju inte, utan på en krock i planeringen. Både besök på Sköndal och hemtjänsten på samma gång. Men jag klarade det själv och jag kom till och med ihåg att röra mig långsamt. Flera gånger. På nåt sätt är jag ändå glad att det gick så pass bra. Andra gånger har jag behövt Mikaels hjälp mer än den här gången.

Sen var jag på Stora Sköndal och om jag vann på Lotto skulle jag köpa tårta och blommor till dem varje vecka i ett år. Ja, detta räknas väl knappast som ett lagligt bindande kontrakt för jag vet inte om Lotto räcker till 52 tårtor och 52 buketter och 52x2 leveranser, men ni fattar. I alla år har jag önskat mig exakt den hjälpen som jag får nu av dem. Jag känner mig så oerhört glad och tacksam. Idag var jag hos psykologen och redde ut flera grejer. Både Mikael och jag grät lite också. Grej efter grej betar jag av hos honom, psykologen, fast vissa saker blir inte klara på en timme såklart. Men varje gång närmare målet att jag ska hantera sjukdomen och dess konsekvenser så vettigt jag kan, både fysiskt och emotionellt. Jag fick en viktig pusselbit idag angående en viss sak som jag har oroat mig för länge och inte fått rätsida på själv. Och när jag vågade ta upp det, fast jag kände mig lite dum, så fick jag både bekräftelse och lösningar. Ja, det var ett sånt bra besök.

Sen kom barnen, de som befinner sig här i landet i alla fall, och hälften av allas flickvänner. Det låter som ett större antal än det var, det var en flickvän som kom. Återigen det där med att befinna sig i landet. Flickvännerna äter inte kött så Mikael hade gjort nån röra med bulgur, kikärtor, fetaost, spenat och garam masala och en röra med ajvar, och så kyckling till oss andra, och så åt vi det i wraps. Det var så totalt annorlunda mot allt vi brukar äta och laga, vi är ju trots allt medelålders och inte mathippa, förresten är det väl helt ute att säga hipp :-). Ja, men det var jättegott! Sen spelade vi det där roliga spelet där man ritar och gissar, på enskilda block som skickas runt, som viskleken fast på papper. Jag var helt klart sämst på att rita, men flickvännen satt efter mig och förstod förvånansvärt många av mina tankebanor. Vi skulle egentligen tagit kort på en valross som T ritade och sen på den som jag ritade. Jag visste inte riktigt hur en valross såg ut, men jag gjorde en stor fisk som sprutade vatten ur blåshålet (så att man skulle tänka på val) fast med små sälarmar och svarta betar, som skulle tyda på att det inte var en val. Hon fattade precis fast det verkligen inte var vackert ritat. Det är i alla fall ett jätteroligt spel.

Och det där med att man kan förstå vad nån menar utan att det behöver vara vackert beskrivet är väl också en lärdom för livet.