Jag vet så pass lite om politik, utrikespolitik, krigsövningar, taktik, vad som är normalt, vad som inte är normalt, att när ett plan kraschar av en förmodad bomb på samma dag som inga flyg får komma upp i luften på Arlanda på två timmar pga teknikhaveri, och SJ:s bokningssystem är nere (man kan inte ens köpa biljett i luckan), och så den där boråsmasten också, det tycker jag är för mycket på en gång. En av de där sakerna får hända åt gången, det är normalt. Men fyra extraordinära händelser på samma gång kan inte vara normalt, skedda av sig själva utan yttre påverkan. Nae.
Nä, jag tror det är ryssen och IS. Mikael påminde mig om att Ryssland har varit vår fiende i krig sen (och jag har redan glömt århundradet så jag gissar på) 1600-talet. Och jo, visserligen. Och inte annekterar de plötsligt Södertörn som de gjorde med Krim. Så dum är inte ens jag att jag är rädd för att de sticker upp sina huvuden nånstsns vid Slussen i sina ubåtar och med gevärent högt utropar: "You now have the pleasure of belonging to Great Mother Russia!"
Men om det finns tjugo steg mellan nu och ett ockuperat Sverige och jag känner inte till dem, så jag kan inte bedöma hur stor min egen rädsla borde eller inte borde vara.
Så det lättaste är väl att jag bara struntar i det. Lever mitt liv med min man i fokus, och våra familjer. Håller oss borta från kanten, lever aktiva, trygga liv långt bort från kritik men nära ödmjukhet och tjänande.
Och har man dessutom en liten chokladkaka (apelsincrisp, "what else?") så kan man leva gott trots krig och rykten om krig. Jag antar att jag inte är beredd på hur själva kriget ska se ut, därför fruktar jag det. För ett tredje världskrig tror jag står för dörren.
Men det bästa vi kan göra är att leva ännu mera i fred med dem vi har runt omkring oss. Alltså klipper jag inte till Mikael om han råkar snarka, eller som förut, storsint lappar jag inte till honom om hans täcke hamnar på min sida. Det är viktigt att vi visar tålamod och att vi är en del av något större.
Yeah, peace out !
3 kommentarer:
För den historieintresserade: Södertörn (men jag vet inte om de egentligen tog fastlandet, men de tog alla öarna) annekterades faktiskt av ryssarna den 11 juli 1719. Lokalbefolkningen flydde när de hörde dem komma men såg dem inte, för det var tjock dimma den dan. Rafsade ner vad de hann i sina båtar och åkte. Och ryssarna hade order att köra med brända jordens taktik, så de brände alla hus, alla arbetsredskap och rubb och stubb på öarna. De hade order att inte bränna kyrkorna, men Nämdö kyrka var så skruttig och kunde förmodligen knappast skiljas från ett torp, så de brände den med. Men inte förrän någon rask nämdöbo hunnit gräva ner kyrksilvret på det som sedan dess kallas Kapellgärdet (med typiskt skärgårdsuttal "kappelgärdet"). Silvret har inte hittats sen dess (or so they say).
Ryssarna bodde i alla fall på öarna några veckor och i augusti var det ett stort slag här i Saltsjöbaden när ryssarna försökte ta sig in till Sthlm men stoppades vid Baggensstäket. (Och den som är intresserad av slag och bataljer kan ju googla om det.)
Efter slaget kunde öborna återvända hem, men de hade ju inga hus, inga fiskeredskap och ingen skörd, så jag gissar att det blev en knaper vinter.
Rätt snart satte man igång att bygga en ny herrgård och en ny kyrka och till kyrkbygget skulle man få ut en massa tegel från kungen. Men av nån anledning så hamnade teglet i det nya ladugårdsbygget istället, vet inte hur det gick till.
Så kom inte och säg att historia inte är intressant!
Okejdå, det här var ju som en thriller. Men varför ägnar ingen mer tid åt det där kappelsiövret, är vad jag undrar. En hederlig skattkista skulle muntra upp historien ytterligare.
Eller ta en sväng med metalldetektor. Fast om det var jag som hade grävt ner silvret och sedan blivit utfattig efter ryska plundringar så kanske jag hade grävt upp det i smyg och sen sagt att det var märkvärdigt vad svårt det var att hitta. Eller intesagt nåt alls utan sjappat till nån annan landsända. Ja, jo, ohederlig som jag är.
Skicka en kommentar