Härom dagen (jag glömde alltså att blogga om det) så gick det inte så bra. På fem minuter hade jag hällt ut mina morgonpiller på golvet (tur att nästan alla är färgglada och hälften låg kvar, men ändå kanske 5-10 att leta upp). När det gick lite sådär tänkte jag ta det lugnare och bestämde mig för att öppna våra sommartäcken. Hur nu i hela friden det kunde vara en bra idé när jag skulle ta det lugnare!!! Och så tänkte jag att det var en bra idé eftersom jag var så fumlig att jag tog vår nya, vassaste sax. Ja, ni med hjärna ser ju redan för er hur jag klipper i täckena. Men jag var så noga med att bara hålla i plasten att jag istället avslutade med att klippa mig i handleden. Det var dock normalt blodflöde, och den där kvadratcentimeterstora hudflärpen verkar ha klistrat tillbaka sig där den ska vara efter några dagar med hårt sittande plåster.
Ja, men då så.
Nu kom jag på att jag inte skulle göra mer den dagen, eller den morgonen. Allt före kl 18.00 brukar gå åt skogen, men ibland blir jag uttråkad och envis och vill göra nåt. Det är såna impulser som måste bort. Odla vad heter det när bebisar är stilla: lethargic. Sån ska jag vara största tiden. Vore så bra för blodtrycket, pulsen, mjölksyran, trycket i hjärnan, min framtida karriär som Dead Woman 1.
Fast om jag blir frisk och kan jobba måste jag väl sikta lite högre, typ Woman, Sitting down. You'll see me in a teater near you. NOT.
Men hej ändå. Jag ska verkligen försöka vara lite gladare här och inte bara klaga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar