Man blir lite rädd

Man kan nog bli lite mörkrädd om man läser tidningarna numera, över hur lätt det tycks att ljuga. Jag är ju lite speciell, jag kan nästan inte ljuga rent fysiskt för det syns på mig. Och jag är ju öppen av mig, pratar gärna, så det finns liksom ingen anledning att hålla inne med saker. Härom dagen sa jag faktiskt till Mikael att jag har fått reda på två saker som jag inte får berätta, och det är så jobbigt! Ja, men ljuga, mörkrädd, rädd, så kom vi tillbaka till ämnet.

Jag har svårt att sova trots mediciner, jag har migrän, och just nu är jag rädd för att migränen från igår börjar komma tillbaka. Igår var det så illa att om jag inte hade känt igen andra symptom på migrän som jag får, förutom huvudvärken, så hade jag åkt in till akuten för att smärtan var så svår och nåt måste vara fel. Nu är det bara migrän och jag får stå och gråta när skeden nuddar koppen för att ljudet är så smärtsamt. En knäpp sjukdom. Så mycket smärta till ingen nytta. Man kunde väl ändå fått en bebis när man var klar. Kanske knte jag då, slm har migrän minst 15 dagar i månaden. "Honey, jag har lite nyheter..."

Ja, jo, men jag är nervös för migränen, det är inte över än, känner jag i kroppen. Men det kan vara efterskalv lika gärna som nya utbrott. Och jag som har svårt att sova behöver sannerligen inte den här extra rädslan. Men so what, jag får väl vakna med migrän då. Jag kan ju strunta i det nu. Går det så går det. Man blir bara lite extra kontrollerande när man har haft mycket ont. Man vill parera allt så man inte får mer ont utan att få nåt för det, som att må dåligt efter att ha gjort nåt roligt, inte bara må dåligt för... ingenting. En viss smärtläkare får miljoner för att studera hur bra han kan få me-patienter att bli genom att de ska tänka rätt, dvs inte vara rädda för aktivitet, inte känna efter var gränserna är utan bara leva! Jo, visst, det låter ju fint så att man kan påverka sin hälsa genom att rewire sin hjärna och ändra sitt rädslobeteende. Men jag är inte rädd för att göra saker. Jag gör för mycket saker hela tiden. Det är insomni och migrän jag är rädd för. Men jag kommer aldrig ihåg det medan jag gör saker (fråga Mikael som ofta får påminna mig). Så nej, jag drivs inte av rörelserädsla och skulle bli frisk om jag tänkte rätt. Och den som tyckte det var en bra idé att ge denna läkare pengar för att testa detta, hoppas jag får lida av me i alla fall fem år. Det behövs mer än två, tre för att man verkligen ska komma in i det.

Nej. Det var ett skämt. Självklart önskar jag ingen me, cancer, hiv, parkinson. Inte ens Assad eller vad de nyaste IS-ledarna heter, eller ens Donald Trump. Honom önskar jag en vårta, dock. Men jag önskar några gynekologer endometrios, i rent kunskapssyfte. Och nu har jag glömt vad jag skrev.

Rädd för migrän, full i magen, blir det mer, igår var förfärligt. Rädd för att sova, att inte sova. Rädd för Mona Sahlin. Rädd för min kropp. Rädd för att den där psykologen på Sköndal aldrig går att få träffa. Jag är frisk och sund, till sinnet, tipp topp, behöver bara typ startas om eller skaffa nya drivrutiner. Förlåtelse , det var inte jag, det var... Nej, jag kommer inte på nåt vitsigt. "Datorn" eller "telefonen" är för givet, och nåt annat är för sent för att tänka ut.

Förresten har jag ett bra tips. Om ni har nagellack som börjar flagna lite i kanterna, klipp naglarna så ser ni nymanikurerade ut i två dagar till.

Ett annat tips är att faktiskt alltid klippa naglarna efter att man målat naglarna. Man ser formen bättre och det är mycket lättare att klippa en snygg form. Om ni inte filar och har er, det har jag inte gjort sen 90-talet.

Far i frid, och se er om så ni inte får Mona som praktikant på er firma. Hon kan möjligtvis vara duglig på vissa arbetsmässiga områden, men hon kan vifta bort miljoner och löften om miljoner, och sanningen, som om det vore en chokladkaka i trekantig form från Schweiz. Nej, här blir det ingen smygreklam. Men därför:

Sehr geehrte Damen und Herren;
Grützi zäme.

Ich kann gerne göra reklam för er choklad på min blogg. Der hat (oder das? Ich bitte um Entschuldigung) sehr viele Leser/-innen. Doch, sicher!

MfG
Anja Olergård, ehemahlige Baslerinne. (Nur ganz kurz, das zeigt meine Grammatik bestimmt recht schnell, gäl?

(Ich kenne Andrea Meier Müller, kennen Sie ihn? Sie sind nicht so viele Schweizer/-innen, meine ich.)

P.S. Sie haben viele Firmen wie zB  Zandos och sånt hos er, kan ni också skicka med lite prover. Jag tar de flesta mediciner, eller kann gerne einmal probieren. Schysst.
MfG Anja Olergård