Utflykt!!

Man kan ju knappt tro det, men Mikael och jag var på bio idag, lokalbio i Brandbergen. Vi hade rullstol och nackkudde och allt gick hur bra som helst. Vi såg En man som heter Ove. Jag hade trott det skulle vara en komedi om hans fixa idéer i föreningen, men den var mer en livsfilm. Massa klyschor, givetvis, eller kanske inte givetvis, men det var en hel del saker som gick som man förväntade sig för att hela handlingen byggde på klyschor. Men det var ändå fint. Som en reklamfilm för att leva, älska de sina, öppna sig för främlingar så kanske de blir vänner de också.

Sen är jag glad för att sätena var så höga att jag kunde luta nacken med nackkragen, och hade dunjackan som ryggkudde. Och sträckan till brandbergen jämfört med att åka in till stan, det var sååååå smidigt. Ja, en alltigenom trevlig upplevelse. Hörde vad folk sa också, så jag satt och fattade vad som hände! Och det var inga explosioner och k-pistar så ljudnivån var below migraine.

Underbart. Och så har jag fått så många fina komplimanger av Mikael idag är att jag är alldeles lycklig.

Vi tackar surskallen Ove för en mycket trevlig dejtkväll. Eller eftermiddag. Det var vi och salen fylld av pensionärer kl 17.00. A first. Men jag var inte yngst, det var två par ungdomar där också. Men annars hade alla vitt hår.