Borde gå ner i sömnpiller, har försökt, men då sover jag för lite och för dåligt, och jag har migrän sen tre veckor så jag "kan" inte sova dåligt för då blir min migrän för svår och svårbehandlad. Ibland måste jag ta treo comp för migränsmärtan, men då blir jag så hård i magen och kan inte lämna fecesprov. Det är vad jag tänker på idag, när jag sovit dåligt, har ont i skalpen, går in i dörrkarmen på väg till toan (av trötthet) och undrar vad jag ska behandla migränen med idag, om den kommer, när den kommer.
Jag antar att jag kan titta i min hälsodagbok och vara proaktiv och räkna piller, istället för att tycka synd om mig själv. Tredje veckan. Daglig migrän. Tänk om man bara kunde ta vad som behövdes. Det vore nåt. Ingen rädsla för kontraindikationer eller beroende eller medicininducerad huvudvärk.
Istället lever jag i mörker och med öronproppar och tänker på vad jag ska ta.
Fast just nu är det inte så illa. Tyst, mörkt, rör mig inte. Ska nog låtsasshoppa lite. Ojdå, jag har glömt hur man stavar låtsas.
1 kommentar:
Det enda jag jag instämma med av personlig erfarenhet är att dörrkarmen är obehaglig att hälsa på, så den delen av veckans smärta behöver du inte bära i ensamhet. Skönt va? Nu känns det bättre va?
Skicka en kommentar