Dagsläget

Igår grät jag, först för att jag inte orkade sitta med i bilen till centrum när Mikael hämtade två paket till mig (ett med tre hårgrejer, batiste torrschampo för brunhåriga för 45:-/st och gratis frakt, och en tomtesäck från Apoteket), sen grät jag när jag tänkte på vad mer jag inte orkade, klä på mig (gick i pyjamasbyxor), kasta sopor, hämta posten, bre mackor. Ja, och säkert nåt mer jag inte orkade. Typ leva. Mikael var så snäll och hämtade mina grejer och köpte dessutom Ben & Jerry's till mig som tröst. Jag tog medicin fem gånger igår, lät de olika sorterna gå om varandra, men det var inte tillräckligt och dagen var jättejobbig. Hade tagit en gamla sortens triptan dagen innan, de som funkar så bra men som jag får beroendehuvudvärk av. Men den näpste inte huvudvärken, så hela kvällen igår såg jag fram emot idag när jag hade gett mig lov att ta en treo comp. Den räcker faktiskt och för första gången på en vecka, fast egentligen en månad, har jag inte ont i huvudet. Men nu får jag börja om med magen, och de där bajsproverna lär inte bli nåt nästa vecka heller.

Jag borde vara glad att medicinen verkar, men jag är så trött. Så mycket kraft har gått till att stå ut med smärta på sistone. Jag säger det igen, mitt liv skulle vara så mycket bättre om jag fick ta treo comp varje dag. Tänk att få ännu skönare droger, så man både inte hade ont och sov som en stock i tolv timmar. Då skulle jag tro att jag var frisk. Nästan.

Idag är jag fortfarande väldigt labil. Måste säga till Mikael att jag inte klarar att träffa några barnbarn, om det var tänkt så. Jag är inte säker på att jag orkar klä på mig, jo, kanske om några timmars vila. Men duscha orkar jag absolut inte. Jo, vad labil jag är.