Räknefel

Söta Monnahs man fyllde år idag, jag har för mig att hon skrev att det var 46. Men hur kan det stämma, tänkte jag, jag trodde att han var lika gammal som jag och jag är ju 44. Påbörjar matematisk överläggning: vad är det för år i år? Visste inte, fick tänka länge och kom fram till 2016. Ja men då visste Monnah hur gammal hennes man är, medan jag däremot inte vet på ett år när, eller två, hur gammal jag är.

Det stämmer väl rätt så bra med förväntad intelligens. Klaus kan göra mig lite galen på facebook med sina politiska/ekonomiska åsikter, som är radikala och lite asperger-rättframma i sitt framförande. Men så har han väl gått på världens mest prestigefyllda ekonomiska universitet (Wharton). Jag är också smart, i alla fall var jag det för 20 år sen, när jag hade börjat på universitetet och det gick väldigt bra och var suuuuuuperroligt och jag hade tänkt doktorera. Men sen när både C- och D-uppsatserna tog flera år att skriva pga sjukdom, så lade jag ner de planerna. Och visst har jag lärt mig att tänka, ni som inte tror att humanister kan tänka har fel, både se likhet i strukturer mellan språk (jag har kollat med Mikael, och han är verkligen inte dålig på språk för att vara ingenjör, men han kan inte se mönstren mellan franska och italienska, Även om han är så begåvad att han utan ficklexikon ändå åker runt i bergen i södra Italien på en vespa och pratar med folk och köper hem lunch till mig, som han ber om på italienska Han kom inte på att han nog kunde både pain (fr) och panis (lat), utan fick visa hur man maler mjöl med en sån där stor rund sten och sen gör knådningsrörelser. Världens bästa historia, som får stå för mig, för jag lär troligtvis ha glömt bort hur han egentligen berättade den.)

Likheter i strukturer mellan språk, ja. Sen har jag lärt mig en hel del fonetik som verkligen är nyttig när missionärerna kommer och vill öva svenska. Jag kan säga hur de ska ändra munnen för att ljudet ska låta mindre amerikanskt och mer svenskt. Det är verkligen som att ha en nyckel till språket. Och i flera av språken jag talar hör jag dialektala skillnader. Det är en jätte häftig känsla att börja höra det på främmande språk. Sociolekter, dvs olika sätt att tala beroende på klass, är väl nåt vi inte talar så mycket om i Sverige, högt i alla fall, men östermalmssvenska och rinkebysvenska är ju inte samma sak. I engelskan är de skillnaderna mycket större och mer betydelsefulla.

Men det jag lärt mig allra mest och som jag tycker är roligast, är litteraturteori. Detta läste jag på engelska, så teorierna som vi använde och böckerna vi analyserade var engelska. Teorierna har inte med ett visst språk att göra, möjligtvis finns inte lika mycket litteratur av en viss sort i en viss språkgrupp av kulturella skäl, men det är ändå allmänmänskliga teman som har buntats ihop till teorier. Det här är verkligen inte samma sak som litteraturvetenskap, som är dödstrist. Visst är det viktigt att veta om boken skrevs 1790 eller 1990, men jag tyckte litteraturvetenskap gick ut på att läsa många böcker som man inte hann gå igenom utan bara fick lite lös kunskap om. När jag hade lärt mig en del om de där teorierna så var det lite som ett filter man kan lägga över vilken bok som helst, och se det skrivna med en viss sorts syn. Typ leta efter och analysera vissa saker, inte andra. Det finns den marxistiska teorin, som handlar om övermän och fattiga, feministisk teori, om kvinnors jämställdhet, sen kan man läsa en bok ur ett kolonialistiskt perspektiv, om en överperson som behandlar ett folk han rest till som underlägsna. Då tänker man ju på mycket litteratur i de många faktiska kolonierna, men faktum att t ex Dracula går mycket bra att läsa kolonialistiskt tycker jag är intressant. Ni som vet vet att jag intresserade mig oerhört mycket för den tidiga feminismen, när den ännu inte hette så, och när feministrörelsen ännu inte hade skämt ut sig själv med manshat. Nånstans med suffragetterna i mitten, och före och efter på varsin sida. På 1790-talet, när Jane Austen skrev Pride and Prejudice, min favoritbok, fick en kvinna inte ärva sin far. Så man hade ganska begränsade möjligheter, förutsatt att man var i den högre mellanklass som hade ett par tjänare hemma. Om ens bror ärvde mycket så han blev rik, kunde man hoppas på att få bo hos honom resten av livet. Eller så fick man ta anställning som guvernant, och läraryrket hade till och med sämre status nu än då. Eller så fick man gifta sig. Jane Austens böcker handlar alla om att huvudpersonen gifter sig, men det intressanta, som jag studerade, var vilka villkor för giftermål hon satte upp i en tid när kvinnor egentligen inte hade råd att ställa några villkor. Detta tycker jag är en oerhört spännande och omvälvande tid, domestically. De kvinnliga författarna som Austen, systrarna Brontë, Mary Wollstonecraft, skrev ju om kvinnors rättigheter på ett sätt som samhället ännu inte accepterat, och den kampen kallar jag verkligen feministisk, fast man inte kallar dem feminister. Men om de såg en del rubriker på fb idag så skulle de nog heller inte vilja kallas feminister. Manshatet ger mig så dålig känsla i magen.

Ja, det var en lång historia. Det festliga är att jag baserar hela mitt universitetliga värv på att anta att ord betyder flera saker, och så här ser jag att detta betyder. Och så visar jag övertygande exempel på det.

Mikaels sätt att tänka, personligen med sin släng av asperger, och hans sätt att tänka som en ingenjör och naturvetare, är ju helt tvärtom. Man kan inte sitta och ha åsikter, hur väl underbyggda de än är, att 1+1 inte är 2. Förutom om det man ska addera är sandhögar. Om man har en hög sand och lägger till en hög sand, så har man fortfarande en hög sand. Så allt är väl relativt även i matematiken, fysiken, ingenjörsvärlden. Men där måste alla enas om vad ord betyder därför att det blir fel i apparaten annars. Det blir inte en ny, skön läsning av Jane Eyre som är så briljant att man får presentera den för de yngre klasserna. Nej, betyder orden olika så kraschlandar rymdskeppet till en kostnad av 100 miljoner. Ojdå.

Så jag har tänkt att vi valt våra fack för att de passar våra sätt att tänka, plus att vi ytterligare har utvecklat våra tankesätt när vi hållit mer och mer på med våra skrån. Nu läser jag ju inte längre, längre än en kort, enkel text, men mitt tankesätt har jag kvar. Jag finner värde i tankar, idéer, situationer som är helt påhittade och aldrig menade att bli verkliga. För att det är idéerna som intresserar mig. Men idéerna intresserar Mikael också, om de är rimliga och man kan bygga saker av dem.

P.S. Stackars Monnah ville bara veta vad man hade valt till sin födelsedagsmat och så rände jag iväg med 15 000 tecken om everything but.... Jag tror en räk- och laxbakelse från ica maxi till förrätt. Sen supermör kyckling med ris och ferrins grönpepparsås och en fin sallad. Till sist en citronpaj. Eller en kladdkaka med en äkta 200-grammare i, eller brulépudding, eller morotskaka med cream cheese frosting. Eller glass, god och som inte smakar is.