Bästa vårdpersonalen nånsin

Jag går till tre, eller fyra, nej fem vårdgivare.

1. Tandläkare Mikael. Bäste tandläkaren nånsin. Snabb, förklarar lagom mycket, hamrar inte på tänderna utan är gentle.

2. Mikael, läkare på Vårdcentralen. Kunnig och seriös, ger mig tid. Bästa vc-läkaren nånsin.

3) botox. Alina är en ängel. Igår låg jag ner för att hon skulle se om mitt höga blodtryck gick ner (det gjorde det), och sen fick jag sprutorna liggande. Med Mikaels hand att hålla i, resp klämma hårt i när nån nerv blev spetsad, eller nåt. När hon torkar över pannan med sån där blött "sjukhuspapper" (hon torkar bort blodet) känns det som om hon baddar pannan på mig för att jag är sjuk. Hon _vårdar_ mig verkligen.

4) Naprapaten. Jag har inte haft råd att gå hos henne på ett år, men jag ska börja igen. Det är dyrt, men mer mediciner kan inte vara ett bättre, om än billigare alternativ, till mitt mående. Hon trycker bort de spänningar som till viss del ligger bakom mina migränanfall. Ska börja gå igen. Jag behöver ju ändå aldrig köpa kläder eller skor, jag är ju bara hemma. En gång fick jag hennes kollega och blev inte alls hjälpt. Så denna är verkligen kunnig. Hon är inte så omhändertagande och "gullig" (fel ord, för hon är supertrevlig) men så fantastiskt skicklig att jag älskar henne för det. Tandsköterskan är däremot superomhändertagande och "gullig" och jag vill nästa ropa Ställ inga frågor, säg inget artigt, jag måste få fokusera så jag inte blir rädd. Men med tandläkaren själv är jag nästan inte rädd.

5) Sköndal. Doktorn, At:n och psykologen har jag upplevt som exceptionella. Och spindeln i nätet, sköterskan J, är den trevligaste jag träffat på länge. De är alla så snälla och vänliga, accomodating, omtänksamma. De är guld. Med platina på, och tio fläskiga diamanter.

Och alla dessa personer tar god hand om mig.

Egentligen skulle jag bara utöka skaran med en gynekolog, det har jag behövt över ett år, samt med personal från Hemtjänsten. Jag har läst de 28 företagens hemsidor och valt ut några jag gillade, och så ska Mikael se (med andra ögon) på om det är nåt jag inte tänkt på eller så.

Och då min allt-i-allo. Han rengör sår och torkar tårar, blir klämd i handen när det gör ont, får trösta mina småneurotiska infall,  försäkra mig om mitt värde fast jag inte kan nästan nåt. Trösta en (irrationell) kvinna som gråter är väl inte hans cup of tea, men han gör det underbart.

Idag hittade jag en röd hjärtballong som jag blåste upp och skrev A <3 M forever. Den dras till det statiska i hans dator, mycket lämpligt. Men man får göra vad man kan för att visa uppskattning. Han är min mesta och min bäste vårdare.

Förutom Gud. Han har hittills inte botat, men många gånger lindrat. Jag kan känna mig bortglömd, som om det inte kan vara rimligt att jag ska klara det här, men jag vet att Gud inte bara ser sina barn på jorden, utan känner dem var och en och inte har glömt någon endaste av oss.

So it is.