Idag var kommuntjejen här och pratade hemtjänst. Tydligen kunde hon bestämma sig på raken och jag är nu beviljad hemtjänst för personlig hygien. Jag känner mig som när jag fick sjukpension och elrullstol, jippi, fast ändå vill jag lipa. Jag ska välja hemtjänstleverantör, och det tror jag blir ungefär som när man skulle välja premiepension. Efter massa vånda så blundar man och pekar, eller tar kommunen. Men jag ska faktiskt ta den frihet jag värnar och inte bara blunda och peka. Idag läste jag de tre första leverantörernas hemsidor. Jag måste komma ihåg att det är frihet!
Sen tyckte kommuntjejen att jag skulle be om en duschstol, och konstigt nog var det det mest traumatiska idag. Jag har i åratal önskat mig en högre toalettsits, men är alldeles för fåfäng för det. Jag kan meddela att jag är för fåfäng för en duschstol också! De ser helt förfärliga ut och är ena riktiga schabrak. Totala badrumsförstörare. Den lilla ikeapallen i hörnet smiter in, men en duschstol på en och en halv kubikmeter? Kan vi ha den i trädgården?
Jag är mycket medveten om att jag inte har rätt att vara estetisk när det handlar om min hälsa. Inte rätt mot Mikael, som hellre vill ha en glad fru än en snygg liten duschpall. Jag är också medveten om att jag förmodligen gör den där duschstolen till en symbol för allt jag hatar med att vara sjuk och inte klara mig själv. Om det ska komma en främmande människa och tvätta och torka mig så är det ett större problem än stolen/schabraket. (Stavas det med sj? Min huawei har inte koll.) Men jag tror inte jag kan ta in allt det, så jag blir liksom rädd, orolig, förfärad i etapper. Så får det vara.
Inför mötet idag tänkte jag till och med på de fattiga i Afrika. De kan inte gå till kommunen och få hjälp bara för att de inte kan duscha oftare än varannan vecka. Så vem är jag att ta samhällets resurser i anspråk? (Jag får ju betala för det, men jag kan inte tänka mig att hemtjänst är en apparat som bär sina egna kostnader. Vad kostar ett hembesök från kommunen förresten?)
Men så fick jag, nästan helt lämpligt, en ny infektion i tån igår. Och när jag pressade var ur stortån insåg jag att jag lever här, och i Sverige gör vi så här med folk som är för sjuka för att klara sig själva. Jag ska vara tacksam för det. Men nog inte läsa nåt om hemtjänstleverantörer på nätterna, när jag lättare tar till gråten. Det blir dagsgöra.
The end. Not. Men för idag.
5 kommentarer:
Tänk vad skönt det är att vara nyduschad! (Förstår faktiskt att det här känns jobbigt. Jag känner med dig och hoppas att den säkert traumatiska övergången snabbt lägger sig i en lättnadskänsla.) Lycka till i efterforskningarna.
Livet är ganska lustigt, eller egentligen inte! Vissa budskap känns dubbla, bra och dåliga i ett. Man vill ha hjälp, men vill inte ge upp sin självständighet. Man vill vara fräsch, men inte beroende. Man vill ju bara må bättre! Svårt det där...
Jag hoppas detta på sikt leder till en förbättrad livssituation för dig och mer saker att njuta av. Mer kvalitetstid med din man och kanske möjlighet till återhämtning på ett annat sätt!
Bra att du fattar att du är viktigare än en pall.
Sen tror jag att personkemin med den som ska se en naken är viktigare än vilket företag det är och det finns väl inget annat sätt att få reda på det än att testköra. Tyvärr.
Förstår precis dina känslor. Hoppas att det övergår till positiva känslor när du väl är igång med hjälpen. Kram
Ja den är ett schabrak! Hatat den mest av alla hjälpmedel, förutom rullatorn. Nu åkte den upp på vinden eftersom jag numera klarar med pallen bara (premiär förra veckan, svårt att förstå att det inte gått innan, och konstig känsla att plötsligt orka duscha utan stol igen). Men den finns där om det behövs igen, för det var skönt att få kraft över till annat när jag var så dålig.
Och tänk spa nu! Jag tror jag skrev det förut, jag hade så mysig och varsam personal som tvättade mig, det var oerhört terapeutiskt. Klart jag ville kunna klara mig själv men det var också skönt att få hjälp. Kram!!
Skicka en kommentar