Vilken surdag!

Hade mer huvudvärk än igår, så det blev jag sur för.

Sen har jag tröstshoppat tre klänningar på tradera, fyra faktiskt, jag har ju så stor användning för finklänningar numera. De kom i posten idag, och alla tre var helt värdelösa. De skulle ha varit 1-2 storlekar för stora för mig men satt som skruvstäd och jag såg fruktansvärd ut i dem alla tre. Värdelösa klänningar blir man sur över, att behöva klaga och skicka tillbaka blir man sur på, och att se fet ut i spegeln blir man riktigt sur på.

Sen lagade jag middag, stekte champinjoner och gjorde nån sorts kasslergryta med purjo, vitlök och örter, men jag drog bara fram stolen men satt inte på den. Sån dumhet (envishet?) blir man sur på, och sen när jag åt maten var jag också sur för jag hade förväntat mig att det skulle vara godare. Fast jag gillar egentligen inte kassler och champinjoner, så vad trodde jag?

Sen fick jag endometriossmärta i magen, värre än igår.

Sen glömde jag att ta treo när jag var uppe, så jag fick släpa mig upp ur sängen för att hämta, och sen glömde jag av den (ni förstår att här är det fullt av orsaker att bli sur över) så när jag tog den hade det gått för lång tid efter middagen så jag fick ont i magen (sur) och kom till slut på att det blev bättre om jag satt upp (bra) men jag orkade egentligen inte sitta upp (sur).

Och så har jag gått med rekordäckliga naglar hela dagen, har tvättat händerna som en tok, men det är för att jag skulle till sköndal igår men hade inte tvättat håret på fyra dar, så jag tog rekordmycket torrschampo i håret (det funkar för håret ser perfekt ut) men jag har ju så ont i skalpen så jag masserar åmig med fingertopparna hela tiden och ser ut som en riktig gödselbonde under naglarna (sur).

Ja, och sen var det några så väldigt dumma kommentarer på facebook som jag inte hade brytt mig om en annan dag, men nu kan ni gissa hur det gick. Behöver kolla på roliga klipp av modeller som ramlar på catwalken. Nej, behöver inte skratta åt nån denna sura dag, jag behöver hjälpa nån.

Och det kom jag just ihåg att jag gjorde förut.

Nej, det känns inte bättre än, men ge det fem minuter i alla fall! (Jag var inte sur när jag sa det, men det låter rätt surt faktiskt. Är det då man stoppar in ett smiley face?:-))

Måndagsbuketten

Översta bilden har inspirerat mig. Samt solen, i verkligheten alltså. Fast apropå en vår, vare sig i rosa och blått eller kycklinggul (glad påsk!) så vet jag ändå inte om jag drömde när jag tittade ut härom natten och det låg ett vitt täcke snö på all vår. Än så länge vet man inte säkert. Och vi har 22,7 i sovrummet, under 23 brukar betyda vinter, så jag lovar inget! 

Men glad tanke på att det kommer en vår en gång! Och hoppas att den varar längre än fem minuter. Kram på er!

Two moods

Nån kallade mig tappra människa och jag gråter såklart när jag berättar det här.

Idag har jag funderat på att sluta med botox så jag kan ta morfin istället. Men det är en önskedröm, inte en rimlig lösning. Just nu är det inte själva bankandet som är värst utan smärtorna i skalpen och nacken. Jag har så ont så jag gråter och måste sova middag av ren utmattning. Ja, det är inte jätteroligt just nu.

Och så måste jag gå ner i dos på stilnoct. Nu har jag sovit extra dåligt några nätter och vaknat, och fått ta mer. Då blir det 30 mg på en natt och 12 mg melatonin, uppdelat på två tillfällen med sex timmar emellan. Jag sitter så fast. Med den här huvudvärken kan jag inte sova för lite för då skulle den bli åka till akuten-outhärdlig, och det orkar jag inte med. Om jag mådde bra i huvudet skulle jag kunna ta några nätter av ingen sömn, bara slummer. Men så har jag det där vårdbesöket, de små missionärerna som vill öva svenska och mikael säger alltid ja, och så ska vi på 100-årsfest på lördag. Jag skrattar nästan när jag tänker på det. Ska jag sitta där och lipa eller?

Men mikael, som först var med familjen hos släkten (farmor och Gösta) och 2 av Göstas barn var med och några barnbarn från alla möjliga håll. Fanns ingen chans att jag klarar mer än en femminugers bilfärd och sen måste jag ligga, gärna tyst och mörkt och relativt ensam. Vilken partyprisse! Så jag vet inte riktigt hur vi ska bete oss på festen på lördag. Hon är från min uppväxt i Kungsbacka, och han har gett mikael massa jobb i sin firma, de var med på vårt bröllop. Jag som aldrig går nånstans blir väldigt smickrad och uppriktigt glad när vi blir inbjudna. Jaja, sker det ett mirakel stannar vi 35 minuter eller mer, annars 30 minuter eller mindre. Mikael ska få föna mitt hår. Det blev spikrakt förra gången, han gillar det bäst så.

Men stress, jag måste bestämma hemtjänstutförare och jag känner inte att jag klarar det. Mellan gråtattackerna liksom. Och så måste de ha ett papper med inkomstuppgifter. Lätt för mig, i alla fall om jag vet var årets viktiga papper är. Försökte läsa på om utförare förut idag men det säger bara stopp. Jag orkar en liten sak och har 30 kvar, och när jag ska göra nr 2 så minns jag inte längre nummer ett. Jag blir nog tvungen att be mikael om hjälp med det också.

Smärta är både smart och dumt. När man har ont nånstans, så räknas det som aktivitet, som man för övertrasseringssymptom av, så här sitter jag dessutom med ont i lederna och ömma lymfkörtlar. Så har man svårare smärta än man brukar, är det ju jättekäckt att få ännu mer.

Men, ja, jag har lipat idag. Gråtit, skrikit lite, av hopplöshet, desperation, nu orkar jag inte mer! Inte som med treon på fastande mage, då var det skutböner i en timmes tid, mellan skriken. Men jag lyckas sluta gråta, det går tre minuter och jag börjar igen. Orkar inte koncentrera mig, och om jag inte koncentrerar mig så kommer gråten. Ja, vilken dag. I gamla lakan, givetvis. Men jag drog upp rullgardinen en stund och såg på himlen. Och när jag tittade på lite av tv-gudstjänsten så hade jag balkongdörren öppen en decimeter.

Men det verkliga beviset på att det nu är vår är att temperaturen i sovrummet är 24 grader igen, nu t o m 24,1 för jag har en glödlampa i nattlampan antar jag.

Men en sån här dag, lång och eländig, slutar med att snälle mikael kommer hem med massa massa mat, och han ska bara gå och prata med en kille om antennen, geometri, skavanker, satelliten hette det! Jag bara damp rätt ner i sängen igen. Och sen gjorde han köttfärssås på färdig tomatsås i burk och med äkta Barillaspaghetti till. Och så hade han köpt vin, som jag nu i efterhand tyckte smakade lite strävt när jag tog en hutt innan jag lade mig (alkoholfritt såklart) men tillsammans med spaghetti bolognesen var det den godaste rätten på länge. Och vi satt vid bordet med servetter och tulpaner, och han har slängt massa papper och högar och kartonger. Det vore romantiskt att säga att han gjorde en sån fin kväll för mig för att jag haft det så jobbigt idag, men jag antar att det inte krävdes telepati för det. Bara se på föregående dagar och gissa.

Min bästa S har haft magsjuka och jag har varit för dålig för att bry mig. Usch, när man blir strippad av sina varmaste, mänskligaste egenskaper, så känner man sig så liten, så liten.

Och så har nagellacket flagnat.

Men, allvarligt, jag är så dålig. Har så ont, orkar knappt gå upp och dricka när jag är törstig. Klär av mig på toan, för då glider kläderna nästan av av sig själv. 

Nu mår jag illa också. Kanske för att jag gråtit. Illamående brukar vara ett övertrasseringssymptom. Jaha, så straffar min kropp mig för att jag inte orkade låta bli att vara ledsen. Ja, fy, denna dag. Med världens godaste medelhavsmiddag med all the extras. Han är så snäll mot mig. Vad hade jag gjort utan honom? En del behöver aldrig svara på det.

Men idag orkar jag inte skicka kärlek och politiskt engagemang till de 65 döda i Pakistan. Idag är jag en liten människa som bara orkar bry sig om sig själv.

Och orkade jag end träffa barnbarnen? Mikael hade tagit kort.

Bugger.

Måndagsbuketten

Tema ljusbrun och beige.

Skrik!!!

Jag tog en treo comp idag också, tillsammans med mina morgonpiller. Men jag glömde att äta nåt. Så när pappa kom med hembakat bröd så åt jag en fralla, som var så god, så god, men sen fick jag värsta magontet. Skrek och grät högt, kallsvettades, vaggade, bad med sprucken röst att Gud skulle hjälpa mig. Tror jag har fått såhär tidigare när jag har tagit mediciner på fastande mage. Hjälp, vilken smärta. Jag vågar inte flytta mig från den position jag är nu, men svetten rinner längs ryggen för att jag sitter upp och det orkar jag inte. Så jag och min svettiga kropp måste lägga oss ner i sängen. Är livrädd för att skifta läge. Magen gör fortfarande ont, men inte så jag skriker och gråter.

Nej, det gick inte. Nu har jag skrikit och gråtit en lång stund igen. En halvtimme kan kännas som en evighet. Gick upp och drack mjölk, stod framböjd och vaggade tills jag höll på att ramla ihop av trötthet. Sitter i sängen nu och det gör inte mer ont än att jag kan sitta upp och andas försiktigt.

Fast det växer. Snälla, inte mer.

Jag hade tänkt duscha idag. Glöm det.

Nu kommer det igen. Som en våg som drar in över en. Jag trodde detta skulle bli en smärtfri dag. Jag är tröttare än nånsin.

Påsktankar

Tydligen har två palestinier knivskadat en israel idag. Den ene palestiniern sköts ihjäl medan den andra låg skadad på marken. Ambulansen kom och skulle ta med sig den skadade israelen, när en israelisk man går fram och skjuter ett skott i skallen på palestiniern. Hans eget liv var i fara uppger han, men det är säkert inte sant. Snarare är det "han skadade min kompis så nu ska han få betala."

Och det värsta är att i det landet så har alla inte bara en bror som fienden sårat, skadat, dödat, utan alla har en mor, farmor, dotter, man, hustru, kusin som är död. Och allas döda skriker om blodshämnd.

Är det verkligen ingen som begriper att detta kommer att sluta med att de två folken tar ihjäl varandra, tills berget Hebron och de en gång gröna fälten vid Galileiska sjön bara pyr svagt av slocknande eld.

Jesus var visserligen jude, men han skapade en ny religion, en som både judar och muslimer i området skulle kunna ta till sig.

Ha sa att om nån slår dig på högra kinden, så vänd också andra till. Vad då, ska man låta sig bli slagen, misshandlad, sårad, utan att stå upp för sin egen rätt? Självklart inte, och den som opponerar sig sålunda visar att hen inte lyssnade så noga. Jag har själv hört den berättelsen sedan barnsben men inte förrän i vuxen ålder förstått den.

Så här. Tänk dig att du står mittemot en annan människa. Du tar högra handen och ger honom en rejäl smocka på käften. På vilken sida av ansiktet hamnar slaget du just utdelade? Jo, på vänster sida. Om nån slår dig på vänstra kinden, det säger Jesus inget om.

Hur ska man då slå någon på högra kinden om man är högerhänt? Tänk dig att du just har tagit av dig handskarna, du håller dem i högra handen och dischar till din motståndare med lite av en knixning i handleden, på ett något omanligt 1700-talsvis med trikåer och vit peruk. Så slår du honom på högra kinden. Ganska olika bilder, de två.

Att bli slagen på högra kinden är inte en fråga om våld. Det är snarare att bli förolämpad, kanske förnedrad, retad, förlöjligad. Kanske förföljd för sin kristna tro. Den behandlingen ska man tåla, vända andra kinden till också, kanske som för att säga Det där stang inte, vill du försöka igen? Nehej, då glömmer vi de här dumheterna.

En kvinna i min kyrka, har glömt vem, har sagt: If somebody drops an insult, don't pick it up.

Jag tror att världen behöver mer fördragsamhet.

Mikael och jag såg en snutt på Jesus Christ Superstar idag. Den betydde mycket för Mikael när han var ung, för den fick honom att för första gången tänka på Jesus. Och trots att filmen inte speglar det största, att Jesus är Frälsaren och uppstod på tredje dagen, så har den givetvis sina poänger ändå. Jag minns nån sång där Jesus kände sig trött. "Jag har predikat här i tre år men det känns som nitti, varför skulle det gå bättre om jag dog?" Så har jag aldrig sett det, men självklart kan Jesus ha vacklat i sin ork och entusiasm att predika evangeliet och frälsa heeeela världen. Det lät som en bra idé först, men när han kom ner hit till jorden, var det till en fattig, sandig plats där folk var hetsiga och förstockade, kanske eller kanske inte av solsting och den 40-gradiga hettan och sandaler som alltid skaver mellan tårna. Det var nog inte lika lätt som han hade hoppats och trott. Lika väl är det inte alltid så enkelt för oss när det väl kommer till kritan.

Man fick i filmen se hur Pilatus tvådde sina händer i folkets åsyn. Det var väl att fega ur kanske. "Ni har inte makt att korsfästa honom, men det har jag, fast jag tycker inte han har gjort nåt fel. Men gör som ni vill." Både Pilatus och Herodes undrar varför Jesus inte försvarar sig, varför han låter det ske.

Det där INRI, Jesus av Nasaret, Judarnas Konung, som spikades upp på hans kors, var inte en hyllning utan ett skämt. De försökte göra Jesus till en driftkucku, men vet ni, han vände faktiskt bara andra kinden till. Han bar det, liksom han bar våra synder, skulder, svagheter, sjukdomar och sorger.

Han bar det, och dog. Och vi behöver inte dö för honom, men vi behöver leva som hans efterföljare. Och världen är i desperat behov av sådana som säger Jag förstår att du känner så, det gör jag också, men vi stryker ett streck över det, kom, så tar vi i hand på det. Följ med mig hem på middag. Ta med din familj, så kan vi prata mer om hur vi kan gå vidare.

Jag läste om en kvinna som arbetade som sfi-lärare och frustrerades av att eleverna fick så lite träning utanför skolbänken. Så hon började kalla sig Middagsministern och startade ett program där svenskar och invandrare matchades ihop över en middag. Vi gör köttbullar, kan ni ta med nåt som är typiskt för er? Det är nämligen så man lär känna människor, lär sig bry sig om dem, lär sig vilja dem väl. Precis så är det med Mikaels barn. För varje gång de är här på middag så lär jag känna dem mer, bryr mig om dem mer, vill dem mer väl, älskar dem mer.

Jag tror kanske att det var så Jesus tänkte när han låg till bords med folk från sin hemtrakt som inte alltid sågs som lämpliga. Men efter en middag är man vänner.

Det sägs ju att man aldrig slutar älska den som räddat ens liv. Jesus Kristus har räddat mitt, och även om min mat inte räddar liv, så kan den rädda kärleken. Och det är nog så gott. Så vänd andra kinden till och bjud hem nån på mat, så går du i Jesu spår. Vi löser världsproblemen därifrån. Fast faktum är att om nog många går nog väl i Jesu spår, så tror jag många av problemen löser sig av sig själva. För även om det var menat som ett skämt är

Jesus av Nasaret

faktiskt både

Frälsare och Kung.

Så vet man...

...hur gammal man är.

När det är film eller så på tv, så identifierar man de olika skådisarna i början, jag gissade på Katherine Heigl men det visste Mikael var fel, så då kom jag på Charlize Theron (det är inte första gången jag blandar ihop dem). På nån grannkanal var det olika män, varav den första jag kunde namnge var Orlando Bloom. Jag sa hans namn med ett visst glatt utrop, mest för att jag faktiskt hade kommit på ett namn, men Mikael tolkade det som om jag gillade Orlando Bloom, vilket jag inte precis gör (babyface) och därför svarade, Njäe, om man är trettio kanske :)

Så idag hade de visst dåligt väder i Florens och följande ljuuuvlige herre behagade The Sartorialists blogg, där kläderna allt som oftast gör mannen.

Jag ska dock inte säga nåt om detta sista till Mikael. Han kan kanske bli orolig för att jag tar permobilen och åker och raggar på ålderdomshemmet.

Nu förstår jag

Torrschampo är ju den bästa uppfinningen sen tvättmaskinen, jag fick ett i julklapp som är long gone. Så hittade jag nån firma på nätet som sålde dem för bara 45:- styck och med fri frakt. Jag vet inte vad jag trodde. Låter nåt för bra för att vara sant, är det nog för bra för att vara sant.

Ja, men flaskorna kom, jag har visserligen inte provsprutat, men de ser helt normala ut, har bara typ en polsk innehållsförteckningsklisterlapp på, annars ser de normala ut. Tänkte att de kanske köpt ett stort lager från Polen, som säkert har lägre prisnivå än vi har.

Men nu vet jag vad haken var. Det var inte mina pengar de ville åt, det var min mailadress. Jag har redan fått tre mail med "fantastiska erbjudanden". Så ofta får jag inte ens mail från fotofirmorna jag använt. Men vet de inte om att jag kan skicka alla deras mail, oöppnade, direkt till papperskorgen utan att ens se dem? Jag ska inte bli störd förresten, är de lika billiga när jag behöver fler så har de ju redan fått min adress...

Förresten får Mikael fortfarande mail från Allt om bröllop, för att jag anmälde oss till att vinna en bröllopsresa. Innan vi gifte oss alltså, 2009. Hur tänker de? Att det är dem han ska tänka på först om han skiljer sig/gifter sig igen??

None were with him

En apostels syn på påsken.

https://m.youtube.com/watch?v=EpFhS0dAduc

Dagsläget

Igår grät jag, först för att jag inte orkade sitta med i bilen till centrum när Mikael hämtade två paket till mig (ett med tre hårgrejer, batiste torrschampo för brunhåriga för 45:-/st och gratis frakt, och en tomtesäck från Apoteket), sen grät jag när jag tänkte på vad mer jag inte orkade, klä på mig (gick i pyjamasbyxor), kasta sopor, hämta posten, bre mackor. Ja, och säkert nåt mer jag inte orkade. Typ leva. Mikael var så snäll och hämtade mina grejer och köpte dessutom Ben & Jerry's till mig som tröst. Jag tog medicin fem gånger igår, lät de olika sorterna gå om varandra, men det var inte tillräckligt och dagen var jättejobbig. Hade tagit en gamla sortens triptan dagen innan, de som funkar så bra men som jag får beroendehuvudvärk av. Men den näpste inte huvudvärken, så hela kvällen igår såg jag fram emot idag när jag hade gett mig lov att ta en treo comp. Den räcker faktiskt och för första gången på en vecka, fast egentligen en månad, har jag inte ont i huvudet. Men nu får jag börja om med magen, och de där bajsproverna lär inte bli nåt nästa vecka heller.

Jag borde vara glad att medicinen verkar, men jag är så trött. Så mycket kraft har gått till att stå ut med smärta på sistone. Jag säger det igen, mitt liv skulle vara så mycket bättre om jag fick ta treo comp varje dag. Tänk att få ännu skönare droger, så man både inte hade ont och sov som en stock i tolv timmar. Då skulle jag tro att jag var frisk. Nästan.

Idag är jag fortfarande väldigt labil. Måste säga till Mikael att jag inte klarar att träffa några barnbarn, om det var tänkt så. Jag är inte säker på att jag orkar klä på mig, jo, kanske om några timmars vila. Men duscha orkar jag absolut inte. Jo, vad labil jag är.

Påskens betydelse

Jag är kristen, troende, mormon. Påsken betyder nåt extra för mig, precis som julen. Jag är glad för det. Men jag tänker inte säga nåt mer om det nu, utan visa er med "mer än tusen ord". Konstnären heter Liz Lemon Swindle och bilderna är hämtade härifrån. De är inte i kronologisk ordning men jag har så svårt med tekniken.

More is too much

Even for me

Räknefel

Söta Monnahs man fyllde år idag, jag har för mig att hon skrev att det var 46. Men hur kan det stämma, tänkte jag, jag trodde att han var lika gammal som jag och jag är ju 44. Påbörjar matematisk överläggning: vad är det för år i år? Visste inte, fick tänka länge och kom fram till 2016. Ja men då visste Monnah hur gammal hennes man är, medan jag däremot inte vet på ett år när, eller två, hur gammal jag är.

Det stämmer väl rätt så bra med förväntad intelligens. Klaus kan göra mig lite galen på facebook med sina politiska/ekonomiska åsikter, som är radikala och lite asperger-rättframma i sitt framförande. Men så har han väl gått på världens mest prestigefyllda ekonomiska universitet (Wharton). Jag är också smart, i alla fall var jag det för 20 år sen, när jag hade börjat på universitetet och det gick väldigt bra och var suuuuuuperroligt och jag hade tänkt doktorera. Men sen när både C- och D-uppsatserna tog flera år att skriva pga sjukdom, så lade jag ner de planerna. Och visst har jag lärt mig att tänka, ni som inte tror att humanister kan tänka har fel, både se likhet i strukturer mellan språk (jag har kollat med Mikael, och han är verkligen inte dålig på språk för att vara ingenjör, men han kan inte se mönstren mellan franska och italienska, Även om han är så begåvad att han utan ficklexikon ändå åker runt i bergen i södra Italien på en vespa och pratar med folk och köper hem lunch till mig, som han ber om på italienska Han kom inte på att han nog kunde både pain (fr) och panis (lat), utan fick visa hur man maler mjöl med en sån där stor rund sten och sen gör knådningsrörelser. Världens bästa historia, som får stå för mig, för jag lär troligtvis ha glömt bort hur han egentligen berättade den.)

Likheter i strukturer mellan språk, ja. Sen har jag lärt mig en hel del fonetik som verkligen är nyttig när missionärerna kommer och vill öva svenska. Jag kan säga hur de ska ändra munnen för att ljudet ska låta mindre amerikanskt och mer svenskt. Det är verkligen som att ha en nyckel till språket. Och i flera av språken jag talar hör jag dialektala skillnader. Det är en jätte häftig känsla att börja höra det på främmande språk. Sociolekter, dvs olika sätt att tala beroende på klass, är väl nåt vi inte talar så mycket om i Sverige, högt i alla fall, men östermalmssvenska och rinkebysvenska är ju inte samma sak. I engelskan är de skillnaderna mycket större och mer betydelsefulla.

Men det jag lärt mig allra mest och som jag tycker är roligast, är litteraturteori. Detta läste jag på engelska, så teorierna som vi använde och böckerna vi analyserade var engelska. Teorierna har inte med ett visst språk att göra, möjligtvis finns inte lika mycket litteratur av en viss sort i en viss språkgrupp av kulturella skäl, men det är ändå allmänmänskliga teman som har buntats ihop till teorier. Det här är verkligen inte samma sak som litteraturvetenskap, som är dödstrist. Visst är det viktigt att veta om boken skrevs 1790 eller 1990, men jag tyckte litteraturvetenskap gick ut på att läsa många böcker som man inte hann gå igenom utan bara fick lite lös kunskap om. När jag hade lärt mig en del om de där teorierna så var det lite som ett filter man kan lägga över vilken bok som helst, och se det skrivna med en viss sorts syn. Typ leta efter och analysera vissa saker, inte andra. Det finns den marxistiska teorin, som handlar om övermän och fattiga, feministisk teori, om kvinnors jämställdhet, sen kan man läsa en bok ur ett kolonialistiskt perspektiv, om en överperson som behandlar ett folk han rest till som underlägsna. Då tänker man ju på mycket litteratur i de många faktiska kolonierna, men faktum att t ex Dracula går mycket bra att läsa kolonialistiskt tycker jag är intressant. Ni som vet vet att jag intresserade mig oerhört mycket för den tidiga feminismen, när den ännu inte hette så, och när feministrörelsen ännu inte hade skämt ut sig själv med manshat. Nånstans med suffragetterna i mitten, och före och efter på varsin sida. På 1790-talet, när Jane Austen skrev Pride and Prejudice, min favoritbok, fick en kvinna inte ärva sin far. Så man hade ganska begränsade möjligheter, förutsatt att man var i den högre mellanklass som hade ett par tjänare hemma. Om ens bror ärvde mycket så han blev rik, kunde man hoppas på att få bo hos honom resten av livet. Eller så fick man ta anställning som guvernant, och läraryrket hade till och med sämre status nu än då. Eller så fick man gifta sig. Jane Austens böcker handlar alla om att huvudpersonen gifter sig, men det intressanta, som jag studerade, var vilka villkor för giftermål hon satte upp i en tid när kvinnor egentligen inte hade råd att ställa några villkor. Detta tycker jag är en oerhört spännande och omvälvande tid, domestically. De kvinnliga författarna som Austen, systrarna Brontë, Mary Wollstonecraft, skrev ju om kvinnors rättigheter på ett sätt som samhället ännu inte accepterat, och den kampen kallar jag verkligen feministisk, fast man inte kallar dem feminister. Men om de såg en del rubriker på fb idag så skulle de nog heller inte vilja kallas feminister. Manshatet ger mig så dålig känsla i magen.

Ja, det var en lång historia. Det festliga är att jag baserar hela mitt universitetliga värv på att anta att ord betyder flera saker, och så här ser jag att detta betyder. Och så visar jag övertygande exempel på det.

Mikaels sätt att tänka, personligen med sin släng av asperger, och hans sätt att tänka som en ingenjör och naturvetare, är ju helt tvärtom. Man kan inte sitta och ha åsikter, hur väl underbyggda de än är, att 1+1 inte är 2. Förutom om det man ska addera är sandhögar. Om man har en hög sand och lägger till en hög sand, så har man fortfarande en hög sand. Så allt är väl relativt även i matematiken, fysiken, ingenjörsvärlden. Men där måste alla enas om vad ord betyder därför att det blir fel i apparaten annars. Det blir inte en ny, skön läsning av Jane Eyre som är så briljant att man får presentera den för de yngre klasserna. Nej, betyder orden olika så kraschlandar rymdskeppet till en kostnad av 100 miljoner. Ojdå.

Så jag har tänkt att vi valt våra fack för att de passar våra sätt att tänka, plus att vi ytterligare har utvecklat våra tankesätt när vi hållit mer och mer på med våra skrån. Nu läser jag ju inte längre, längre än en kort, enkel text, men mitt tankesätt har jag kvar. Jag finner värde i tankar, idéer, situationer som är helt påhittade och aldrig menade att bli verkliga. För att det är idéerna som intresserar mig. Men idéerna intresserar Mikael också, om de är rimliga och man kan bygga saker av dem.

P.S. Stackars Monnah ville bara veta vad man hade valt till sin födelsedagsmat och så rände jag iväg med 15 000 tecken om everything but.... Jag tror en räk- och laxbakelse från ica maxi till förrätt. Sen supermör kyckling med ris och ferrins grönpepparsås och en fin sallad. Till sist en citronpaj. Eller en kladdkaka med en äkta 200-grammare i, eller brulépudding, eller morotskaka med cream cheese frosting. Eller glass, god och som inte smakar is.

Vad kostade det?

I maj förra året framkom att Paolo Macchiarini hade ljugit i sitt cv, ljugit om framgången på sin forskning med konstgjorda luftstrupar som har fått fyra personer att mista livet, ljugit om bröllop och om att han är påvens läkare. Detta framkom i maj förra året.

Idag har han fått sparken med omedelbar verkan.

Idag?! Varför först närmare ett år senare? Är det rimligt att han ska undersökas så länge innan man är säker på anklagelserna? Jag blir upprörd och tänker att man får rätt mycket forskning för en professors lön i ett år.

Så blir jag också rätt upprörd av att ett patienthotell för cancersjuka har utrustats med tapeter för 20 000:- rullen. Den som drev hotellet gick back med 500 000:- i månaden, men konkade, så nu ska landstinget ta över. Inget ont om cancersjuka i sig, men det är ju helt orimligt att de ska få bo på lyxhotell på landstingets bekostnad! De pengarna kan gå till forskning och upplägget lyxhotell på landstingens bekostnad är hursomhelst omoraliskt.

Förresten hade jag bestämt mig för en hemtjänstutförare. De var också en av de tre som kommunen nämnde som populärast. Men de har nyss gått i konkurs. Så glad att Mikael hjälpte mig att kolla på några av företagen jag valde mellan. Men nu får jag börja om från början. Det blev bara ett alternativ kvar från den här omgången, så det är knöligare än jag trodde.

Ta ställning

J hade varit och lämnat blod härom dagen. Det är så man blir rörd. Varken Mikaels eller mitt blod godkänns, men ni som vill göra en insats men inte vet hur, lämna blod! Tänk vad det behövts blod i Bryssel idag.

En annan insats är att registrera sig som organdonator. Återigen är Mikael och jag icke önskvärda donatorer (om det finns nån ny läsare vill jag gärna meddela att man inte rekommenderar ME-sjuka att donera varken blod eller organ, eftersom man inte är säker på var i kroppen sjukdomen fysiskt sitter och hur den sprids) men annars hade jag inte tvekat en sekund. Du kan rädda liv, och många har gjort det. Det behöver knte vara att man ger nån sin ena njure. Det kan vara att man donerar blodkroppar från ryggmärgen, eller ett antal organ, t ex näthinnan, när man är död.

Det som rörde mig mest idag var hur en person återgsv att hon hade sett en röntgenplåt från en drabbad på flygplatsen. Hen hade en decimeterlång skruv i sig. Att man hatar andra är en sak, det är väl på nåt konstigt vis en rättighet. Men att spela falskt eller ha dålig sportsmannaanda, det tycker jag illa om. Jag förstår att IS ser oskyldiga, vita, kristna, barn, vem som helst, som fiender i sitt krig. Men det är inte att fajtas schysst.

Fast vi har gjort samma sak i Hiroshima och Nagasaki. T ex.

Men det är en sak att spränga sig själv och andra runt omkring, men en bomb med spik i? Jag försöker att inte vara rasistisk, men då kan ju vi spränga en bomb med fläskkött. Fast det är just det, att om man begriper bättre, så måste man agera bättre. Ibland när Mikael och jag grälar vill jag skrika att han är en idiot. Men det är inte att fajtas schysst, och jag vet det, så oavsett vad han gör eller säger så ska jag inte skrika idiot. Annars skulle ju världen vara en livsfarlig lekplats full av folk som betedde sig som tvååringar.

Men hur kan man vilja en främmande människa ont, vilja att hon lider så stor skada som möjligt? Hur kan man hata nån man inte känner? Tala om att de drar alla över en kam. Hela Bryssel är vår fiende, vartenda barn, varenda utvecklingsstörd, handikappad, fattig, deprimerad, lidande, spikskadad människa. Efter Paris blev jag ledsen. Nu är jag mer arg. Jag förstår också att man inte ska blanda in ilska i saken, för efter Paris var jag fortfarande logisk. Nu är känslorna mycket närmare ytan. Det var därför jag sa det med fläskköttbomb, som nån på Avpixlat säkert redan kommit på. Dem vill jag verkligen inte ta efter. Men en lång skruv?

Nej, jag tänker inte sänka mig till förskolenivå. Jag släpper ut lite ånga, ber att Gud ska hjälpa mig att sprida godhet i världen, och söker alla möjligheter jag har till det imorgon.

En tyst minut klockan tolv. Tyvärr hoppas jag att jag sover då.

Jag kan ha min tysta minut nu, 00:31.

Överdrifter

Jag har ju en förkärlek för överdrifter. I lördags utsattes svenska medier för en dos-attack, dvs de fick så mycket skräp på sig att ingen kom åt det verkliga innehållet. Vem gjorde det? Varför? Symbolgärning eller döljer man det verkliga syftet bakom medie-attacken? Kommer ryssen snart? Jag har alltid nära till närmaste konspirationsteori.

Inte blir det bättre när Mikael kommer hem igår med oförrättat ärende för att Nordeas internetbank och allt som hör därtill låg nere. Inte bara hans visa-kort var obrukbara, själva banken kunde inte säga om han hade pengar eller inte. (Om han har pengar, men banken inte kan se dem, är det som att han inte har några.) Inga tidningar, inga pengar.

Och så hade några diskuterat att de får restskatt. Jag blev lite nyfiken, för jag brukar få tillbaka 6 000:-på skatten. Men jag kunde inte logga in på Skatteverket! Inga tidningar, inga pengar, ingen skatt. Ryssen kommer inte, han är redan här!

Och så ovanpå allt detta, som man kan vara lagom eller mycket rädd för, beroende på sin läggning och intelligens, så sprängs det på viktiga platser i Bryssel. Folk klickar i att de mår bra på Facebook. Jag har varit släkt med en, och bor fortfarande granne med systern. Motsvarande några skolklasser är döda, hundratals är skadade.

Jag tror inte han med håret är särskilt medveten om att det finns civiliserade länder här borta, men om nån påtalar bombdåden för honom vet jag vad han kommer att säga. På ett ungefär.

Och trots att vi kämpar emot det slutna, religiöst fanatiska, omedkännande samhället så får man inte ha med sig en nagelklippare på flyget för det är ett terroristvapen. Visst ändrar terroristerna vår värld. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jesus sade älska alla, men det är inte bara så lätt. Nuförtiden måste man skydda sig mot våldtäktsmän och våldsverkare. Jag sover aldrig utan larmet på. Så mitt eget lilla samhälle har blivit slutet, icke-välkomnande.

<3 till Bryssel.

Underbara, vackra glädjande idéer

Pojke med sin gris. Underbart. 

Riktigt vårarrangemang. Lycka.

Riktigt mörklila blommor. Lycka.

En gås eller liknande tuppar upp sig. Lycka, alternativt lite rädsla.

Mitt nya hem. Stockholm i mitt hjärta.

En hjort målad med växande mossa på vägg. Vackert och underbart.

En femtitalslook jag så fullständigt faller för.

En 2010+ look som jag faller precis lika mycket för. Elie Saab. Den andra okänd.

En mexikansk vacker dukning med typiska vävda material, blommor och till och med kaktusar. Men trots att jag älskar cerise så klappar mitt hjärta ännu hårdare för

Dessa två hem. Skandinaviska med dragning åt det gustavianska. Så ska det vara.

Men nu har vi en hel radda klänningar på en klädstång. Klänningarna är bridesmaids dresses och gjorda av gamla lakan med sidenband. Så coolt! Jag är inte så modig, men jag beundrar den som är.

Valentino. Jag dånar lite. Titta nära för all del.

Underbar gammal bild som jag alltid älskat. Kvinna på cykel. Marin och vitt, och lite skirt orange, kan det bli bättre? Fick idag upp ögonen för att det är Olivia Palermo. Hon måste ha världens bästa PR-människa, eller varumärkesnånting. Och nån skrattar hela vägen till banken.

Fast jag menade inte att avsluta så cyniskt, utan snarare Se, vad mycket som kan glädja en. Det kan jag behöva eftersom klockan är 7.38 och jag är vaken...