För den högst otroliga händelse att vi nånsin får magsjuka igen, så ska vi göra såhär.
Mikael (det är ju han som blir smittad, eftersom jag bara träffar honom, men vi kan lämna det öppet i jämställdhetens namn) får flytta hemifrån. Där får han, stackarn, bo i två dagar tills bacillerna inifrån har tagit sig ut i alla relevanta ändar.
Under tiden städar jag varje yta i lägenheten där Mikael kan ha lagt sin hand, förutom det med klorin. Det räcker inte att städa badrummet med klorin. Eller så sänkte jag garden när Mikael trodde att det var måndagens julbord på båt som fått halva kontoret att må illa.
Om jag mot all förmodan ändå får det, så får jag på nåt sätt ta mig igenom de där timmarna i början, och en hel del timmar i mitten, och sen några i slutet som man tror är oförargliga men som faktiskt fortfarande knockar en. Eftersom Mikael nu har återhämtat sig, så får han bära mig till badrummet varje gång jag ska dit. Salle de bain, kommer jag att ropa åt honom, eller snarare så kommer jag att knacka i sänggaveln med något hårt, för jag orkar inte ropa genom dörren, ens viska faktiskt. Och även om jag verkar tuff, så är jag inte så omänsklig att Mikael inte får ha på tv eller musik, bara jag slipper höra det. Idag började jag gråta när han hade dammsugit, fast jag hade suttit vid matbordet med fingrarna i öronen. Ljudet tog så mycket energi, kanske också för att jag hade fått den kloka och helt genomtänkta idén att duscha bort all sjuka. Det är ju inte så jobbigt att duscha och tvätta håret. Jo, men visst. Så, Salle de bain, och så bär han mig. Han kan tilltala mig l'imperatrice, kejsarinnan, på italienska. För han ska vara ödmjuk över att han har orsakat mig denna vånda.
Han har visserligen visat mig stor nåd. Cyklade och köpte cola och remi, men jag fick bara i mig ett råtthörn av remin, det var liksom inte dags än, peristaltiskt sett. Idag värmde han lite risgrynsgröt åt mig, som jag fick lägga mig ner och vila mellan tuggorna på. Och den har jag fått betala för halva natten redan, men det var inte hans fel. Trodde att riskorn var bra, och bara tanken på mat... Ni fattar.
Nu har det rumlat nog här hemma. Om man inte kände vad ljuden i magen betyder kunde det låta ganska trevligt. Igår var fullkomligt olidligt, och jag trodde att jag skulle vara frisk idag. Men så fort går det visst inte.
Jag har åtminstone inte ett barn i knät när jag sitter på toa.
Hejhopp! 12 svartpepparkorn verkar såhär i efterhand som världens intelligentaste idé.
Den som går igenom detta på nån regelbunden basis är värd nåt pris, och nån bot! Skit i ME, bara ni botar vinterkräksjuka! (No pun intended. Really.)
Min kusin som bott i Asien och legat på sjukhus i månader pga magbakterier lärde mig några knep när jag skulle åka till Egypten. Jag skulle åka med en annan odisponerad person, en god vän med whiplash, och det verkade inte vara ett idealscenario att nån av oss fick kräkparoxysmer och toaspring. Man ska inte ta is i drickan (ofta gör de is av kranvatten, inte flaskvatten), ät inga färska sallader (som kan vara sköljde i kranvatten), ta inte i pengar innan du äter utan att tvätta dig ordentligt emellan.
Så var det typ andra dagen där, och jag var stel som en pinne av rädsla för Montezumas hämnd. Tänkte att McDonalds måste ha världsvida hygienregler och inte har råd med dålig publicitet på nationell basis, så jag köpte mig ett egyptiskt meal. Precis när jag hade tagit en klunk cola (det är säkert bra för magen) och veckade ut papperet på hamburgaren och tog ett tryggt bett, insåg jag att jag nu åt sallad sköljd i kranvatten, is kanske från kranvatten, och att jag tog i sedlarna innan jag tog i hamburgaren. Gissa om mitt mod sjönk! Men jag klarade mig!
Den här gången har jag inte haft lika stor tur. Nu är jag så trött att jag mår illa, av me alltså, men det gör inte precis magbubblet bättre.
2 kommentarer:
Vi har listat ut att är man sjuk och vårdas hemma kan man inte använda samma strategier som när friska blir sjuka. Man måste få in ett system och ha hjälpmedel precis som om man vårdas utanför hemmet. Det här är vad vi gör, säkert gammal ost för er, men kanske något nytt att testa?
Inte klorin, det dödar Östersjön och kan ge allergi och eksem and what not. Inget man vill använda i riklig mängd. Köp hem ytdesinfektion! Behöver bara strykas/sprayas på och avdunstar = ingen eftertorkning dvs mindre jobb. Luktar inte starkt efteråt dvs ingen huvudvärk, och bleker inte dvs behöver inte vara lika noga och man kan snabbtorka både handtag och telefon, fjärrkontroll, ljusbrytare och annat med schvung istället för precision. Djurvänligare också.
På apoteket finns såna där spypåsar med plastring som de har på sjukhus. Kräks i sån, snurra ihop toppen och leverera till maken för vidare handhavande. Man kan ha plastpåse i en mindre bytta också så kan man lyfta ut påsen och sätta i ny istället för att diska varje kvart.
Ansiktservetter typ Kleenex kräver mindre energi än riva av toarulle. Liten sopkorg/hink/bunke bredvid säng för ev. brödsmulor, snorpapper el dyl som inte är trevligt/hygieniskt när det ansamlas på nattduksbord.
Små blöta men urvridna handdukar kan man komma med till sängen för en enklare ansikts/hand/younameit-tvätt. Gör skillnad när man känner sig kallsvettig men inte orkar dusch.
Kräks man i sängläge och inte orkar till handfat varje kvart är handsprit på nattduksbordet näst bäst.
Stol/pall i duschen utgår jag från att du redan har. Knäskydd i plast tänkta för trädgårdsarbete är livräddare om man skall inta böneläge framför toaskålen många gånger, annars är en barnpall framför skålen skönare sittplats.
Satt på duschpallen och spydde. Men de andra tipsen var snudd på geniala! Påse i bytta var favoriten. Mikael erbjöd sig, visserligen i efterhand, att jag hade fått ligga kvar i sängen och spy i bytta, men den idén slog mig aldrig. Jag tror på nåt vis fortfarande att jag alltid måste klara mig själv. Jag känner mig inte fåfäng (på just det viset alltså) utan kommer uppriktigt talat inte på att han kan hjälpa mig. Har jag levt för länge ensam? Är jag en gammal hund som inte kan sitta? Hur som helst så ska vi aldrig mer vara magsjuka, men tipsen var ändå bra!
Skicka en kommentar