Det är inte lika givet hur lojalitet är medmänsklighet, som en del annat.
Men om min man talade illa om mig med sina kompisar, skulle jag känna mig sviken och oälskad.
Jag tänker mig dels att jag ska visa min lojalitet mot min man, och mot mitt jesusbarn. De är dem jag vill vara trofasta mot. Fast inte jesusbarnet, utan vuxne Jesus, Frälsaren. Eller kanske Gud själv. Jag gör inte så stor skillnad på dem. Men det är så vackert att prata om jesusbarnet, även om julfirandet i december bara är en hednisk rest av mitvinterblot. Jag tycker att julfirandet har sitt kristna värde även om tidpunkten inte är teologiskt korrekt (herrarna som låg ute med fåren om natten gör visst inte det i december pga kylan, om nån undrade över det). Men jag tycker julens innebörd gör mig mera kristuslik ju mer jag tänker på den, och försöker leva så. Och jag tar all hjälp jag kan få. Så tycker jag.
Jag sa i alla fall till Mikael att det bara finns två män i mitt liv, Mikael och Gud, men han var inte säker på om inte Mr Darcy skulle få plats på listan också. Hade jag sagt "Det finns bara tre män i mitt liv"... Fast då hade jag snarare menat pappa än Mr Darcy. Så det räcker med de där två. Jag har varit lojal i ord idag. I handling är en sån där sak som man behöver träna på hela livet.
Imorgon, dan före dan före dopparedan så ska det bli avancerat! 22. Dismiss suspicion and replace it with trust. Vad spännande!
P.S. Jag vill ju ogärna be om ursäkt för min tro, men jag kan gärna säga till er som inte delar den att jag är medveten om senaste månadens slagsida åt det religiösa. För er som lider svårt av det alltså, så kan det kanske kännas skönt att jag inte alltid är så här religiös. På bloggen alltså. Men på jul tar jag chansen! När ska man skriva om Jesus om inte på jul! Hjärtat är ju smockfullt av julsånger, strofer som griper tag i en och stannar kvar, minnen från forna jular, extra omtanke om andra, även om den kan vara svår att göra något åt på det sätt som hjärtat vill. Ja, ni vet. Det känns så harmlöst med jul, så icke-konfronterade. Fast jag har förstått att i bland annat USA måste man nu vara politiskt korrekt och önska Happy Holidays, för att inte förnärma nån som istället firar kwanzaa eller Hanukkah. Ett "god jul" i Syrien är väl inte heller det smartaste man kan säga. Fast till och med ett världskrig slutade när männen i skyttegravarna stannade upp för att sjunga Stilla natt. "War is over, if you want it" hörde jag igår på Ninnis julskiva medan jag klädde granen. Och för att avsluta på ett helt opolitiskt sätt, så önskar jag verkligen att inte en endaste människa skulle behöva fly krig och komma hit. Invandrare, välkomna (jag har själv bott utomlands), men det vore nåt om hela världen kunde bete sig så att alla människor fick bo i fred, med mat på bordet. Alla har inte ens bord att äta vid, let alone mat att ställa på det. Nu har jag blivit långrandig. Men det vore underbart om det vore lite mer rättvist i världen. Ropen skalla, vatten åt alla. Jag önskar verkligen hela världen en hederlig vattenklosett. Är inte det en standard man kunde tycka var minimum när vi kan sätta folk på månen för årtionden sen.
Jag ska tänka lite mer på medmänskligheten. Och inte bara tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar