Jag är inte döende idag... Men jag orkar inte åka för att överraska Mikael med lussebullar. Han får ett fett leende istället. (Han bekräftar återigen min tes att män ser saker på ett annat sätt, för han verkar inte alls förstå mig när jag ber om ursäkt för det gamla feta otvättade håret. För honom är jag fortfarande hans älskade Anja. Hur kan man ha sån tur.)
Och ni får också ett leende och en kram och världens bästa illustratörstips: Inge Löök. Ni kan ha sett några av bilderna förr, det är två gamla tanter som har så vansinnigt roligt hela tiden. Den här är inte bäst, men den passar ämnet bäst. Men sök gärna på Inge Löök för en härlig, glad stund. En utflykt varsomhelst där man skrattar. Ljuvligt!
---------------------
Imorgon, söndag är det 14. Welcome a stranger. Går man till kyrkan på söndagarna är det ju ett utmärkt ställe att säga hej till nån som kanske känner sig ensam eller vilsekommen. Och även om man som jag av naturen känner mig ensam och vilsekommen i de flesta situationer, är det ändå lite otrevligare att dessutom vara ny på ett ställe.
Jag tror inte jag kommer att träffa någon i morgon, men om jag får nån ny läsare kan jag hälsa dig hjärtligt välkommen och hoppas du stannar! <3
2 kommentarer:
Min syster och svåger var hit och fikade idag, de fick både lussebulle och ostkaka, men jag minns inte om jag log just då. Men det gjorde jag antagligen, de är svåra att inte le åt.
Nu har jag letat i fb-forumen efter nykomlingar att välkomna, men jag hittade ingen. Och jag har varit hemma hela dagen och knappt ens välkomnat familjen. Officiellt misslyckats med uppgift 14!
Skicka en kommentar