På flyget på väg hit igår kväll satt vi bara ett par rader bakom nödutgångarna över vingarna. En tjej hade inte fattat att det var där hon satt, så flygvärden (för man säger väl inte den manlige flygvärdinnan? -- eller heter det steward om män?) fick lägga upp några saker i bagageutrymmet eftersom det inte får ligga nåt på golvet på de platserna. Det åkte upp en svart Birkin-liknande väska. Ägarinnan såg tjusig ut, kanske rentav rik, men jag kunde såklart inte se om det var en äkta Birkin eller en Kina-kopia.
Vilket leder mig till att fråga sig om det är nån vits med att ha dyra grejer om vanligt folk, som jag, ändå inte vet/ser om de är på riktigt? Eller har man dem för att känna sig bättre "med sig själv"?
En kollega till Ellen hade köpt fyra par Converse till sin dotter för halva priset mot vad ETT par kostar i Sverige. Det diskuterades om de verkligen var äkta, varpå Ellen svarade: De kanske var gjorda i samma fabrik.
1 kommentar:
Kul att du skriver inlägg i rasande takt igen. Det var så tomt några dagar här. Vad skulle jag då hitta på fem på morgonen när O vaknade?
Ang. dyrbarheter: här utgår författaren från att ägaren vill visa upp sina dyrbarheter, men ofta handlar det ju faktiskt om kvalitet. Skillnaden är säkert marginell mellan en 8000 kr väska och en 14.000 kr men det är milsvid skillnad vad man får för 800 och 3000.
Sen kan ju riktiga shoppingproffs säkert hitta en 3000kr väska för 800 på eBay. Will you be my pro-shopper? :)
Skicka en kommentar