Ojdå

Fick helt oväntat ett brev av Försäkringskassan idag. Skämtade med Mikael och sa: Nu ska jag bli utförsäkrad.

Men så fel jag hade!

Trots att de har meddelat mig avslag på min ansökan om bostadsbidrag för länge sen fick jag det nu ändå!  Och en del av pengarna får jag från det att jag ansökte, det vill säga en liten peng retroaktivt! Det är inte några stora pengar det handlar om, men mer än noll, som jag räknade med!

Och jag hade funderat lite på att acceptera Ellens inbjudan att komma och hälsa på. Vi har inte setts på länge och vi har inte heller sett deras hus. Nu har jag råd att shoppa lite på Ullared i samband med resan!

Bara för att jag blev så glad för pengarna (och bli inte så avundsjuka för att svenska staten försörjer en massa arbetsskygga personer, för det handlar om cirka två hundralappar) så tyckte jag att en vanlig tackbön till Gud inte räckte. Så jag tog fram psalmboken och rev av Bereden väg för Herran på rätt hög volym (den är ju det vackraste som går att spela på en syntorgel). Blev alldeles känslosam och fortsatte spela. Lite för länge märkte jag, för både händerna tog slut (när man spelar orgel man måste liksom hålla kvar fingrarna i vissa lägen när man inte kan släppa dem och de stannar var pga pianopedalen), såväl som undersidan av fötterna. Jag stod nämligen upp. Fy sjutton vad ont! Men det var det värt.

Satte mig vid datorn och skulle vila mig och äta frukost (och ja, bröden är lite mindre avskyvärda idag, men nu efteråt smakar det pinjemun som vanligt. Tror att fettet i brödmixen måste ha härsknat eller nåt. Fräscht...). Började spela Man é man på Youtube, och sen blev det bara värre. När man är lite känslig ska man absolut inte lyssna på nåt vackert, långsamt, kärleksfullt. Och jag, min mupp, sätter igång med konsertlåtar från kronprinsessbröllopet. Hello, tårefloder! Det går inte att lyssna på de där barnen utan att störtlipa. Och så ser jag liksom Mikael och mig framför mig (i lite större kläder än just Kronprinsessan), och är så tacksam att jag också "ju fått den du vill". Och så är det nåt med barn med blommor i håret. Och till och med med Peter Jöback när han sjunger vackert med allas vår Helen. Och pipan Sarah Dawn Finer, ojojoj. Och orkestern! Och jag står inte ut med så mycket glädje! Jag exploderar!!!

P.S. Satte etiketterna lycka, pengar och kärlek på det här inlägget. Money can't buy you love, but it most certainly can make it easier to be happy! Fast med Mikael är det lättast av allt!