Läste en rubrik i Aftonbladet där det stod att nån schlagerstjärna haffats för snatteri -- med en parfymflaska i handväskan. Men personen nekar till brott.OK. 1) Det är förbjudet -- ett brott -- att ta saker utan att betala för dem. 2) Uppenbarligen -- om man har en obetald vara i handväskan utanför kassan -- hade personen tagit något utan att betala. 3) Hur kan man då neka till brott?
----------
Nu har jag då läst artikeln. Ibland stoppar jag saker i väskan när jag inte har bestämt mig för om jag ska ha dem, var ett av försvarsargumenten. Det andra var att hon var trött eftersom hon gick på smärtstillande, som hon dessutom hade doserat fel. Vadå, visste hon inte att hon stal när hon stoppade ner nåt i väskan och smet förbi kassan? Hon bemöttes av motargumentet att man ska inte handla om man inte vet vad man gör. Det är ju sant. Ungefär som att man inte ska köra bil när man har druckit för man vet inte vad man gör.
Tänker på de där gångerna jag har haft minnesluckor av sömnpillrena. Jag har gjort konstiga saker men inte olagliga saker. Det är ju inte ens hela etik- och moralsystem som förändras. Annars kunde ju alla våldsverkare skylla på Alvedon. Nä, så är det nog inte. Bruden, du snodde en Kate Moss-parfym (till ett värde av 229:- på ICA. Patetiskt dessutom.). Erkänn. Vi går inte på det. Jag är så trött på folk som vägrar ta ansvar för sina handlingar med alla möjliga dumma och dummare undanflykter. Vi går inte på det!
Om man anför dumma argument borde man kunna dömas för det -- försök till vilseledande av rättsväsende. Typ att man ljuger, brukar vi amatörer kalla det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar