Sen ungefär en halvtimme tillbaka är jag på dåligt humör. Jag har inte ens nån aning om varför. Mikael ligger i sängen och har inte sagt eller gjort nåt dumt. Varför blir man plötsligt sur av ingen anledning? Jag gillar inte att vara sur. Man kan säga att jag är sur för att jag är sur.
Det är inte lätt, det där med känslorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar