Cirkeln är sluten

I min ursprungsfamilj har vi (tydligen) en vana att gå med olika skor. Vi har nämligen gjort det allihop:

Själv hade jag köpt två par likadana skor i London, ett par i svart och ett par i marinblått (ja, det hade man förr i tiden). En söndag morgon hade jag bråttom och kutade som vanligt över berget bakom Frölunda kapell. Väl där satt jag på mötet med korsade ben och upptäckte att det var nyansskillnad på skorna. Bara en vanlig söndag och i modellen var de ju likadana, så det var inte så farligt.

Sen har mina bröder varit på stavskonferens med olika skor. Den ene åkte tidigare till körövningen, och när den andra skulle åka fanns det bara olika skor. Insikten att den andra brorsan hade andra halvan av de två paren skor gick fort, men bytet när nr 2 hade kommit till Mässan gick ännu fortare.

Men nu har alltså lilla Ellen sällat sig till skaran.

Förutom att vår nesa aldrig postades på Facebook.

(Tydligen hade hon bett Rob att ta med sig ett par högklackade svarta skor till nåt event, och han hade inte sett nån skillnad. Det är ju det jag säger, att män är halvblinda.Och det är tur för oss, för de ser inte skillnad på snyggt och fult hår, rynkor eller botox, och celluliter eller inte.)