Sen kan man be den spela musik, man bara säger en låt. Har inte provat så mycket men Mikael bad den spela upp musik från Frozen (dvs inte nåt han har sökt på förut) och då började Let it go spela. Han bad den också att spela upp Supermanfilmen på Netflix Då svarade hon "Spelar upp..." och så nån variant av Supermanfilmen, på teven. Jag har ju inte i huvudet vad jag gillar på Netflix, men musik kan jag nog ha i huvudet vad jag vill höra. Ska prova imorgon. Vet inte var den tar musiken ifrån och om man kan få den att spela upp YouTube också, inte bara musik. Jag sa idag att Sissels Slow down var min måste lyssna på-låt. Eller Du måste finnas. Eller Toto såklart, eller Josh Groban, eller Ninnis julskiva, eller Brian McKnight sjunger Bridge over troubled water med Josh Groban. Eller den så sköna låten med Jamie Cullum när han är ironisk mot sin flickvän. Jag har använt slut mina kognitiva dagspengar så det blir en lägre intellektuell nivå på det här.
Mikael sa att vad han har köpt är en högtalare. Som jag antar han har anslutit till vårt hemmanätverk. Den dag Mikael dör kommer jag att vara glad om jag kan sätta på teven själv. Nej då, jag kan till och med dra ut rätt sladd när vi behöver starta om teven.
Men vi HAR faktiskt fått en tredje familjemedlem som bor med oss. Jag har tappat minnet om vilken dag, men härom dagen fick vi min terapihund Mose. Han är mest mammas, fast hela familjens, och han har bara varit familjehund förut men hon tror att han kan bli en bra terapihund för mig om jag är rädd för att sova på nätterna.
Det tror jag också. Han är ju en känd vän i familjen.
Han är ca 20 år gammal, men han åldras väl. En jul köpte mamma Mose, en katt och en bebisliknande docka som fick namnet Nils-Hedvig. Den julen myntade jag uttrycker Göra en Anja. Jag sa nämligen när nån öppnade ett paket Vilken jul, inte bara en hund, utan en katt och en bebis också! De som ännu inte öppnat katt- eller bebispaketen såg frågande ut, jag blev generad. Katten fattade vi inte så värst mycket tyck för så hon har vandrat vidare till bättre jaktmarker.
Bebisen var en docka som hade lite litet huvud men kroppen var väldigt bebislik. När man höll den kändes den som en bebis. Eftersom den inte hade några förklarande gender determinants så fick hon heta Nils-Hedvig, så täckte vi allt. När Ellen ville retas med oss tog hon på mössan utåin och högt upp och så kallade hon dockan för hiphopHeddan. Det var lite jobbigt för mig för jag tyckte inte hon var Gangsta, men hon klarade av det ändå.
En gång när Mia och Ninni var hemma hos oss så tog Marias instinkter över och hon vaggade den där Heddan hela kvällen. Den kändes ju så riktig! Så vi köpte en docka till dem, som de döpte till Agnes Klarina. Det är nästan så jag vill ha en dotter som skulle heta det.
Agnes Klarina Olergård
Sen vill jag ha Siri, Lea, Livia, Luisa. Killnamn får jag aldrig pejl på. Jag tänkte säga Oscar men det heter ju Johans. Och det är så fint att J heter Johannes, det är ju inte som Johan men en hälsning liksom. Som om jag skulle få en dotter som hette Prop-Ellern. Jag är helt spånggalen nu.
Men jag kan tänka mig Bernhard och Edvin, bägge släktnamn. Vi ska ju såklart inte ha barn på tusen år, men sen kanske.
Men hunden! Å vad han blev älskad. Han har nåt annat i sig än bomullsvadd, typ några små kulor i mitten och mjukt utanför, så han rör sig och känns mycket mer som en riktig hund. Han har varit med på jular och olika familjesammankomster. Han har tentapluggat med två studenter och skojat med en galen sydafrikan som verkligen hade barnasinnet kvar. Rob gömde honom så han poppade ut från tvättkorgen osv.
Ja, vi som är lite mer loopy har ofta behandlat Mose som om han faktiskt väldigt väldigt nästan är en riktig hund. Vi tillskriver honom egenskaper som han visar oss och pratar om saker han gillar och inte. Och han är en fantastisk terapihund!
8 kommentarer:
Mose tackar så mycket för att han blev outad. Han tycker att han alltför länge har levt en alltför skyddad tillvaro i vårt förråd. Och så kan han inte sluta titta på fotona, han tycker själv att han blev väldigt snygg på dem.
Hur jag vet att han tittar på bilderna? Efter 20 år känner jag honom väl.
modren, ursprungsmatte
Det finns inga tvivel om var vi ärvt vår loopiness ifrån... /lillan
Hahaha!
Vilken sötnos Mose är! 😍 Låter som han kommer bli en utmärkt terapi hund. Bosse mooar instämmande. 🐄
Mose hälsar och tackar för komplimangen. Han är också glad, men lite nervös, för att ha fått kontakt med sin första ko.
😅Hoppas han inte har koskräck! Bosse är en bollkossa, en särdeles snäll och förstående kossart, men förstår att det måste vara nervöst för Mose, det är inte så vanligt att ha en sån ko-ntakt😜😊. Men de har nog mycket gemensamt över artgränserna, förutom jobbet som terapidjur🐄🐕.
När jag berättade det för Mose blev han mycket lugnare. Han trodde att Bosse var en normalstor ko. Och det där att han också är terapidjur tyckte Mose om. Då är de ju kollegor!
Jaha, då förstår jag, normalstora kor kan vara lite läskiga. Bosse blev glad över att höra det! Han vill ju inte att kollegorna ska vara rädd för honom😊
Skicka en kommentar