Men vilken underbar middag vi hade. Fantastiskt god Boeuf Bourguignon som Jojo hade lagat. Hon hade tillbringat timmar med efterrätten också, men den vågar jag inte kalla vid namn. Jag fick hålla barnbarnet allra först vid middagen, men hon åkte runt hos alla. Hon säger fortfarande titta men nu också ta, ta, som jag tror betyder tack, tack. Hon säger det i det sammanhanget i alla fall. Hon förhäxar en. Man kan inte äta eller tänka utan bara kolla på henne. Fick till ett underbart kort på när hon vilar på farfars axel.
Hon var på gott humör hela tiden och gillade att dra omkring saker, inklusive min väska, Mikaels och J:s skor, och en plaststol. Och så var hon förtjust i de telefoner hon kom åt vid bordet.
Igår kunde jag sticka in huvudet hos mamma och pappa. Tyvärr kunde det inte bli mer än en snabbvisit för att jag mådde rätt dåligt, och det var nog tur för natten blev hemsk. Men man vill stanna, alltid stanna, och aldrig gå hem från nånstans.
Jag hade ett älskat halsband på mig idag som Mikaels äldsta dotter gjort till mig i julklapp en gång. Passade så bra till toppen med olivgröna nyanser.
Och så har jag fått omvandlat ett vårdbesök i december till ett telefonsamtal! Så jättebra!
Jag hade det riktigt jobbigt inatt men jag är ändå så glad nu. Det var så trevligt att fira pappa igår och att träffa barnen idag. Jag blir ju slut av även roliga aktiviteter, men att hjärtat får nåt är också viktigt. Och det är fullt av kärlek den här helgen!
Hoppas ni har nån pappa ni har kunnat tacka idag.
Jag borde ha tagit kort på pappa också, men han är ju inte lika förhäxande som en bebis. Han fick bakelser och blommor.
P.S. E hade "skrivit under" ett kort. Man såg faktiskt att det var några bläckstreck som inte liknade nåt.
1 kommentar:
Så fint att höra!
Skicka en kommentar