Borta?

Jag skulle skriva under en sak idag, det blev en jättekonstigt namnteckning, efternamnet blev inte ett O utan ett M. Sen försökte jag göra det bättre på en annan kopia, men då blev det ännu värre. Så skumt när hjärnan inte ens vill samarbeta om att skriva sitt namn som man haft i mer än ett decennium. Allt jag skrev såg väldigt krafsigt ut. Som att min hand inte bokstavligen kunde följa instruktioner. Eller om nu felet var att hjärnan sa fel hur handen skulle göra. Jag längtar så efter en neurolog. Som inte är ME-ateist iofs. Har var och varannan dag att ena benet blir ömsom kallt, ömsom varmt. Antingen som att jag kissat på mig eller som att vaden ligger i en isvak och håren står rätt upp. Fast det är nog inget att bry sig om. Jag läste nåt så kul om att friska människor går till doktorn när de får ett symptom, och när de får fem så ringer de efter ambulansen. Kroniker reagerar inte om symptomlistan växer från 35-40. Om inte nåt är att blodet pumpar ut till en meter bort. 

Nej, huvudet har verkligen inte funkat idag. Frågade Mikael lite försiktigt om han visste om jag gjort nåt igår. Jag kom inte på att jag kunde titta i almanackan, även passerade datum finns kvar... Han sa att jag varit på botox med sjukresor. Ja, då är det inte konstigt att jag är trött. Det är både jobbigt att glömma av vad man gjort och ha minnesluckor och behöva fråga nån annan om sitt liv, och jobbigt att jag blir så här dålig av en relativt välsmord aktivitet. Idag hade jag trott att jag har Corona om jag skulle jämföra med hur mitt normala mående var innan jag blev sjuk. Nu är ju det normala halsont, hosta, feberkänslor, muskelvärk, huvudvärk, trötthet. Bla bla bla. Nu slutar jag klaga.

Jag kommer tyvärr inte på nåt kul skämt som motvikt. Kan ni skratta en gång utan anledning, så har vi i alla fall åstadkommit nåt fantastiskt tillsammans?